Så, då börjar jag om igen, på ännu en blogg. Denna bloggen är mitt sista försök till en seriös, eller iaf någorlunda seriös, blogg. Jag har startat upp en massa bloggar som sedemera bara bortglömda (främst av mig själv) och helt enkelt för tråkiga att engagera sig i. Jag påstår inte att varken jag eller min vardag blivit mkt roligare nu, men jag erkänner det också. Detta kommer inte vara en blogg fylld av smattrande spänning och snaskiga hemligheter, det kommer vara precis vad den heter, en del av min vardag...

 Det kanske hade varit på sin plats att börja med att presentera mig själv lite, men jag anser det vara onödig information. Ni få tappra själar som kommer hitta till den här sidan först vet förmodligen vem jag är redan, och om det ramlar in någon ny läsare så kommer ni att förstå, att för varje dag som går kommer ni få lära känna mig mer och mer. Ska försöka vara ärlig (kanske främst mot mig själv), med tankar och känslor, och i slutändan kanske jag faktiskt får ut något av detta. Jag har aldrig trott att lägga ut sitt privatliv i en blogg ska göra underverk på en människas mående, men många har ju vittnat om positiva effekter av det. Kanske är detta ett första steg till mitt slutliga mål, att kunna ge ut en alldeles egen bok?!

 Denna alldeles första dagen på Juni månad började med en frukost med två av personalen i boendestöds-gänget, sen bar det av på en liten shoppingtur till Ica och en mjukglass på Hennings konditori. Solen gassar på rätt bra och eftersom att jag inte direkt är någon soldyrkare har jag spenderat fortsättningen av dagen i min alldeles jätte skönt svala lägenhet. Och kommer förmodligen att fortsätta med det denna söndag. Behöver ladda för den nyaveckan som nalkas i morgon, samla krafter och samla ihop mig själv lite gran.

 Mer än så blir det inte idag. Det är alltid svårt att börja en blogg, därför kommer jag inte att göra mer av denna dagen än såhär.

Jag lyfter på hatten och önskar er välkomna in i min alldeles (o)vanliga vardag!