Alla inlägg under februari 2010

Av Ida - 26 februari 2010 15:55

På en busshållsplats kan känslor, tankar och ord flöda. Och det va precis va de gjorde innan idag. Lite krafs av egentligen ingenting. Ha överseende.


de frågar mig ibland

om jag inte drömmer om kärleken

någon att dela allt med

och de underbara fjärilarna i magen

jag svarar att det är inget för mig

Jag tror inte på sånt

 

kanske vill jag inte erkänna för dem

(för mig)
att jag inte längre är säker på

att jag vet hur man gör

att jag vet hur det känns

att jag vet vad kärlek är

 

jag vågar inte erkänna att jag är rädd

(jag är ju ensam och stark)

rädd att släppa någon nära

rädd att avslöja mig, mitt liv

ja allt det som så länge varit tabu

 

jag skrattar till

för att få bort allvaret

säger att jag hoppas på jungfrufödsel

och försöker övertyga dem

(mig själv)

att det är allt jag drömmer om

allt jag vill ha och behöver

ett barns ovillkoorliga kärlek

ett barn att ösa all min kärlek över

 

och visst vore det vackert så

det vackraste av allt

för det HAR faktiskt alltid varit min högsta önskan

men sanningen är nog den

att där någonstans finns en dröm om tvåsamheten

men att drömmen om kärlek gör för ont

för ont att tänka på

att tala om

att röra vid

 

som när man bränner sig på en varm platta

- man lägger inte gärna handen där igen

Av Ida - 25 februari 2010 15:57

 Gårdagen spenderades i Kalmar, och det blev verkligen en heldag! Jag tog tåget från Växjö vid 09.46 och va tillbaka i Växjö igen 22.14 Då hade dessutom bussarna hit slutat gå (blev inte förvånad, sista bussen på helgen när folk faktiskt kanske är ute och behöver ta sig hem på nätterna, går ju 21.40, inte ens ngn nattbuss finns det. så att det inte gick någon buss när jag äntligen landade i Växjö igen förvånade mig inte det minsta), men jag tog en annan buss så fick åka en liten bit iaf, sen blev det till att spatsera. Mörkrädd, kall (kjol är inte att rekomendera om man ska ut och gå!), mp3n i öronen och en jäkla fart på benen tog jag mig i alla fall hem. Trött som en jag vet inte vad, men det va helt klart värt det. Dagen va mkt mysig! Linda, Nellie och jag. Pyssel, gos, mys, god mat, fika, ahlgrensbilar med choklad (faktiskt goda!), prat och skratt gjorde att tiden bara rann iväg. Att Linda fick besök av en kille som skulle fixa deras stopp i avloppet va väl lite synd, men det gick fint. Nellie sov en stund och jag pysslade vidare, när Nellie vaknade och va ledsen gick vi runt lite i huset, men hon fortsatte att vara ledsen till Linda kom och gav henne det jag inte kunde ge henne - mat! Jag bytte blöjor och pysslade och busade med Nellie så mycket jag kunde. Och längtan efter att själv en dag bli mamma bara växer och växer.


 Vaknade dock innan 6 i morse, då va ja lagom pigg vill jag lova, men så slog det mig att jag faktiskt kunde ta täcket med mig och lägga mig framför tvn, det va ju hockey. Matchen va spännande men Sverige förlorade och är därmed inte med och slåss om någon medalj, tråkigt tycker jag. Efter hockeyn somnade ja så fint igen och vaknade av ett sms 40 minuter innan jag skulle va på psyk. Det gick segt, men nog va ja tvungen att ta mig upp alltid!

 Efter psyj har tiden spenderats i soffan, denna kolosala trötthet är helt sanslös! Kan jag skylla det på åldern? Brukar ju skylla det mesta på det så, det får väl gå denna gången oxå. :)


 Imån ska jag till optikern och få veta dommen, hur mkt sämre min syn har blivit. Måste verkligen skärpa mig med att använda glasögonen. Annars är ja blind innan jag fyller 30. Skärpning Ida!


 Idag är det exakt en månad till älskade bror min fyller år, och jag har verkligen vänt ut och in på mig själv för att komma på vad jag ska ge honom,vill ge något speciellt för honom, inhet "vanligt skräp", men fantasin är verkligen helt död. Vad ger man en bror som fyller 23? Svårt! I April sen fyller mor min 50 år, ännu ett bekymmer. Har total fantasitorka. galet men santl well welll, tiden går och jag får väl komma på något, Det ordnar sig säkert.


 Skjuter på träningen lite till, barn har ju sportlov denna veckan, då borde ja väl oxå få ha det?? ;) eller? Dessutom lä de kryllla av folk i simhallen, ficar inte dessa människo stormar. Vilka dåliga bortförklaringar, men de är de jag har på lager nu. Får fundera ut nya om jag inte kommer igång senast måndag ;)

Av Ida - 22 februari 2010 15:21

 Fick en av århundradets längsta och mest finurliga kommentar tidigare idag, och jag bara måste lägga upp den här:) Är det konstigt att jag inte kan låta bli att le?

Anders gjorde mig varm i hjärtat - TACK!


"Alright. Den mest udda kommentaren EVER! Men här är den, en personlig tolkning av Ledin's "En del av mitt hjärta". I give you: Anders "En del av min vardag"


vad gör du nu idag då
själv ska jag till psykologen
det var alldeles för längesen nu
det var de första orden jag skrev
när vi smsa varann
tidigare idag

har du städat din tvåa
eller är du på boendet
jag bubblade av frågor
sen avbröt hon mig
med sitt roliga röstmeddelande

du ska veta att jag bevakar dig
det finns dikter jag läser igen
du ska veta att jag inte glömt
det finns favoriter jag aldrig suddar ut

jag har vaknat mitt i natten
av sömnproblem
och önskat att du skrivit något
på nätet igen

en del av mina tankar
kommer alltid vara me' dig

jag sa du kunde ringa
om ångesten blev för stor
du fick mitt nummer
och min nya adress

sen rusa vi iväg
vi hade bråttom förstås
för bråttom för att hinna se
att batteridjäveln varna igen
det fanns så mycket kvar att skriva
när mobilen bara dog

du ska veta att jag bevakar dig
det finns dikter jag läser igen
du ska veta att jag inte glömt
det finns favoriter jag aldrig suddar ut

jag har suttit med kollegor
i ett stökigt lunchrum
och önskat att min telefon säger
"sms från ida"

"en del av min vardag"
kommer jag alltid besöka

en del av min text
kommer alltid bli sms till dig

jag har glömt av vad
som hände den där gången
förutom att allt blev rätt
bandet blev så starkt
det fanns en vänskap mellan oss
att du inte packar din väska?
Gbg! Parta loss?

du ska veta att jag gillar dig
det finns vänner man aldrig vill tappa
du ska veta att inte glömt
det finns bilder jag aldrig suddar ut

du ska veta att jag saknar dig
det finns dagar med för få sms
du ska veta att jag inte glömt
de nätter du varit mitt ångestskydd

jag har fått se det där skrattet
i din tandborstningsfilm
vi har varandras främmande famn

en del av min vardag
kommer alltid innehålla dig

i en del av mitt hjärta
kommer alltid ha du va' min vän"

Av Ida - 21 februari 2010 11:53

 Gårdagen va helt galen på många sätt, den bjöd på både tårar och skratt. Mest på skratt och det är de jag tänker fokusera på här :) Började dagen med Brunch, Mia och jag bakade scones, finns det någon bättre frukost än nybakade scones? Mums blev det och många blev det. Magen blev mätt och full och det va verkligen en energikick för dagen. Eftersom att Mia är lite smått besatt av blommor, orkidér lite extra, så bar det senare av till blomsterlandet (och bara bilturen dit bjöd på skratt, tänk er själva, en LITEN mes bil i ett snökaos, behöver ja säga mer? Bara att komma ut från parkeringen va ett projekt:P) där de har orkidé utställning. Och jag hade mobilen redo och tog lite smygfoton, frågar mig själv, hur okej är det att gå o fota blommorna inne i en blomsteraffär?

   


 Väl tillbaka efter vår lilla tur vaknade barnet inuti oss till liv, kanske mest i Mia faktiskt. Snödrivorna är ju enorma, och även där det inte är snödrivor utan bara fallen snö, som gräsmattor och trottoarer som ej plogats, är det ju över en halvmeter snö. Mia har hållt sig i skinnet länge nog nu, men igår gick det inte längre, hon for runt som en liten vante i snön. Och givetvis va mästerfotografen på plats och förevigade detta. Ska dock inte lägga ut bild på henne här (eller jo, en, men där syns hon knapt så det räknas kanske inte;) ), för anser att man har lite rätt att säga till själv om man vill ha bild på nätet eller inte. Även jag fick min dos av snö igår vill jag lova, och jag hade ändå kunnat leka i timmar till. Men snön va blöt och vi va på tok för dåligt klädda för att leka i snön. Så när ja fått några foton på snön och på oss, och när våra kläder va tillräckligt blöta drog vi oss in för att spela yatzy (konstigt, jag tröttnar aldrig på det!!!!).

    


 Kvällen spenderades med älskade Linda, Nellie och deras närmsta släkt. Nu planerar jag en resa till Kalmar i veckan, UNDERBARA LINDA! Och Nellie växer och jag kan inte annat än att älska henne!


 Nu ska ja ta tag i det jag skjuter på hela tiden -> STÄDNING!

Först ska ja dock klä på mig. Kanske gå till HEMKÖP.

Kanske ska ja chocka mig själv med att gå o träna i em. Ja, vem vet.. :)


"hennes ögon berättar en hemlighet

men gåtans sar är det ingen alls som vet"

Av Ida - 18 februari 2010 20:47

 Tankarna är väldigt spridda idag vill jag lova, de spretar åt alla håll och kanter. Det som va så självklart igår könns inte alls lika självklart idag. Det som kändes som den bästa lösningen i förrgår liksom smulades sönder under gårdagen. Det är märkligt det där med humör och sinnesstämmning pendlar, som en berg och dal bana, men det är kanske de som är tjusningen med livet. Om allt gick som på räls skulle vi (jag) nog klaga över det oxå. Eller kanske är det bara typiskt mig att aldrig bli nöjd? Typiskt Ida-syndrom, eller typiskt för människor i allmänhet?


du sträckte ut handen

sa att du ville hjälpa mig

för det är så man ska göra

när någon är ledsen

 

jag kröp ihop

byggde upp en extra mur

för jag klarar mig själv

jag är (o)dödlig

 

fastän min sarjade själ

min trasiga kropp

och mina sönderklösta känslor skriker

efter din hand i min

 

har rädslan byggt bo inuti

och jag vågar inte lita på

att du inte släpper taget

och lämnar mig

 

Ensamhet är svårt

men lättare att hantera

om den är "självvald"

Förlåt

Av Ida - 16 februari 2010 09:37

   

Ibland känns det svårt att förstå hur tid   en fortfarande kan fortsätta ticka på, att ditt hjärta slutade slå men mitt fortfarande pulserar för fullt. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, Minns dig. Jag väljer att försöka folusera på alla våra vackra minnen, alla skratt och ord, alla sms och varma kramar. Dina stora blå ögon som tittade fram under din blonda lugg. Minnen om alla tårar vi torkat, alla långa oräknerliga timmarna vi tillbringat tillsammans i huset där tiden så många gånger tycktes stå stilla. Men det är svårt att inte minnas den sista dagen, den 16 Februari 2006. Kramarna va få den dagen vännen, antar att du redan bestämt dig. Jag fick inte veta det du redan planerat. Just denna dagen va du inte där när jag skulle gå hem, så jag fick inte säga Hej då. Vid ca 23.30 skrev jag i min dagbok att "är något konstigt i luften ikväll", ganska exakt samma tid, bara ett par kilometer i från mig hittades din livlösa kropp. Och på morgonen efter fick jag beskedet. DU hade tagit dina sista andetag den natten, hjärtat fick sin vila och du gav din själ den ro som du så länge velat ha. Efter midnatt dödsförklarades du. Jag vänjer mig aldrig vid tanken, du finns inte längre bara ett sms bort. Nu bär jag dig med mig hela tiden, du har ett eget litet rum i mitt hjärta, och på dörren hänger det en skyllt "knock knock knocking on heavens door".


Tomheten är stor. Saknaden är enorm!

Av Ida - 14 februari 2010 14:42

Vaknade helt urlakad i morse, helt slut. Det va en lång natt. Jag har kollat en del på OS fastän jag knappt själv är medveten om det, jag tog mig en liten promenad vid 23- tiden, sen somnade ja runt halv 2. Nätterna är allt bra konstiga, Eller jaha, det kanske är ja som är konstig? :P J avem vet, lite av varje kanske?? ;) Hockeydamerna vann ju iaf med 3-0, yey, nu är vi igång!!!


  

Nu har jag ialla fall fått klart mitt senaste lilla projekt hos arbetsterapeuten, en fårfäll!! Woho. Vill lova att det tagit tid, började för flera månader sedan. Men nu är den klar. Och egentligen är den ju tänkt till lilla Nellie, så att hon ska kunna ligga på golvet - mjukt och lurvigt - men nu har hon ju börjat rulla (wiieee) så det blir väl svårt att få henne att ligga still. men jag tänker iaf ge det till Linda. Sen får hon använda det till Nellie, i den mån det går. Jag gav Linda lite hintar om att jag gjort ngt som Nellie kunde ligga på, men sa oxå att det kanske va lite litet nu. Fick svaret av Linda att då får de va till nästa? Hmm, är det en till planerad mån tro? Späääännande!! Jag har döpt den till Ullrik, eftersom att han är Rik på Ull, svårare än så är det liksom inte, man ska inte göra det för invecklat! ;) Bara tokigt!!

(By the way, pläden som ligger under fick jag av favorit Marie i julklapp och den passar perfekt i min soffa - love it!!!)


 Jag hade tänkt att ha en hel dag i pjamas med en bok eller framför en film, men jag har fasen varit igång hela dagen. Speedad som en påverkad iller eller ngt. Helt galet. Jag började rensa i "pysselgarderoben" och fastnade i bland alla mina garner, så dagens konstaterande är; Ida får inte köpa mer garner förän hon använt upp åtmindtronde alla de restgarner hon har!! Så kanske blir det till att sticka sockar ett tag? Fast ja är lite less på stickningen för tillfället och håller dessutom på med ett par torgvantar. Hualigen. Många bollar i luften!! ;) Har städat upp lite på balkongen och tovat lite oxå. Hade nu tänkt ta en jätte lång promenad, men orken börjar verkligen sina... Fast ja behöver lite luft, och eftersom att bubblorna i min sodasteamer tagit slut, IGEN!! Så får ja väl gå bort till Hemköp iaf och köpa mig lite mineralvatten!!


 Sen ska ja försöka varva ner, jag har en lång vecka framför mig, med möten som kan bli ganska tuffa. Kan behöva all energi jag kan få!! :)


Och tack för alla fina kommentarer om min väggtext, börjar vänja mig vid den nu, först störde den mig mest, tyckte liksom att den rörde till på ngt sätt. Men nu är den lite mer välkommen!! :)


Av Ida - 13 februari 2010 20:48

 OS har dragit igång och det började ju inte så kul med rodel-olyckan. Hemskt! I alla fall har jag idag varit stationerad i soffan framför herrarnas backhoppning, jag rycks ju med i tävlingen trots att jag faktiskt inte fattar hur de räknar poängen och trots att vi faktiskt inte haft en svensk representant sen OS i Lillehammer 1994. Vart håller de svenska backhopparna hus? Illa illa!

 Klockan 21.00 drar hockeyn igång för de svenska damerna, och här sitter jag och funderar på om jag ska se det eller inte. Ögonen orkar knappt vara öppna. Hualigen.


 Dagarna går i snöns tecken, även jag som tycker om snö, kyla och vinter börjar undra nu om det aldrig tar slut, är himlen full med snö i år? Är det någon slags kompensation för alla de dåliga vintrar vi haft de senaste åren? Det är NÄSTAN så att även jag längtar lite efter våren nu, slippa alla lager med kläder och framförallt all tvätt som det blir.  :P


 Saknaden gör så ont!

Skapa flashcards