Alla inlägg under maj 2010

Av Ida - 27 maj 2010 19:19

 Hade skrivit ett långt inlägg, men raderade allt. Det kändes inte relevant. Behöver inte skriva om stegen jag tar, dem är till för att ses - med egna ögon. Och det som inte går att ses, kampen jag för inom mig själv, är ännu inte redo att visas, i så fall hade ni sett den.


Fokuserar på de som betyder något

Familj och vänner

Träning och motion

Naturen

Drömmar


Stressar upp mig lite inför hösten, Fröken Kröken har kommit in på komvux och det blir omställningar vill jag lova. Är i full fart med att försöka vänja mig vid tanken, ska lägga upp en helt individuell studieplan. Jag tror att det kan bli riktigt bra! Det finns ändå en liten plan, om än en liten.


Målet är framtiden och jag är påväg.

Av Ida - 20 maj 2010 13:30

 Det går tid mellan mina blogginlägg, jag har noterat det oxå. Men det händer så mycket hela tiden, saker som inte riktigt går att sätta ord på - beskriva. Men nu ska ja försöka pränta ner några rader iaf, medan ja väntar på att tvätten ska bli redo nere i maskinerna så ja kan kasta in att i tummlaren! Att vara effektiv kanske det kallas? eller? hihi. ja vet inte.


 Nu verkar värmen ha kommit, och precis som jag skrev den meningen faller de första regndropparna på mitt fönster, mycket märkligt. Men det är iaf väldigt vart, eller snarare Kvavt ute. Klarar inte av det kvava, värmen försöker jag dock att stå ut med. Har börjat öppna lite på fängelseportarna jag hållt mig själv inlåst bakom i så många många år. Det är med blandade känslor - minst sagt, men jag fortsätter att öppna, lite till, lite till, för jag har målet klart för mig. Jag vet vart jag ska. Jag märker av människors dömmande-/nyfikna-/undrande blickar, men ingen säger någonting. Jag försöker ignorera deras blickar - jag klandrar dem inte för att de kastar ett extra öga åt mitt håll - men det är svårt att få ihop att, det där med tanke - känsla - förnuft. Men det kommer nog. Det är lite som att kasta sig ut från ett stup, jag är på väg ut nu, försöker bara att kolla en sista gång så att linan håller, att jag är trygg och inte slår i backen. Söker lite efter löften och garantier som ingen kan ge mig... Men jag är på väg...


 Jag känner mig så skör, så otroligt BARNSLIGT "svag". Så rädd.

MEn kanske är det de som är mod, kanske är det när man våga känna efter och bara vara, som man ändå är som starkast?


"And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am"

Av Ida - 11 maj 2010 14:02

 Nu har jag glott i tidningen i en hel vecka efter när solen kommer, och varje gång har jag sett en STOR SOL på tisdagen, på idag, men VART är solen?? Ja tycker inte att det räknas att den råkade visa sig någon timme i morse! Jag vill ha mer!!! Har iaf bestämt mig för att trotsa vädret lite idag, men fick ju ta på en lite tjockare tröja ändå, det va ju kallt ute oxå. Dålig stil tycker jag! Undra vart man ska ringa och klaga??

 Va en runda på gymmet i morse iallafall, och där va det varmt vill ja lova. Rent av kvavt. Fast det va inte mkt folk och det va gytt tyckte jag! MINDRE FOLK ÅT GYMMEN, eller ngt. hah!


 Funderar en del på sommaren, hur ska den se ut? Vad ska ja göra? Vad kan jag göra? Har liksom inte lyckats planera ihop någonting! Det ska ja tametusan ta tag i. Brukar va rätt noga med att ha kontroll o koll över saker, men kan väl erkänna att planerna inför närmaste månaderna är väääääldigt diffusa. Det får ja ta tag i, skärpning Ida!! Japp. kanske börja reda i det redan idag. Imåpn hinner jag inte för då ska jag träffa underbaraste vännen Linda och lilla Nellie! Jag tycker att det är helt fantastiskt med vänner! Jag har några som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. TACK för att ni finns!!!


 Idag ska jag träffa farbror doktorn oxå, tycker att halv 4 är en knasig tid, ja vill ha mina möten på förmiddagen så att jag har de gjort sen. Men eftersom att han hade bokat in mig på torsdag först (hallå eller? de är ju en röd dag! Fler än ja som inte har koll på läget:P) så fick jag ju ta den tiden han hade sen... Det ska nog gå bra, men ändå är ja nervös. varför är man (eller bara jag?) alltid nervös när jag ska träffa läkare, eller ja, gå på möten överhuvudtaget faktiskt. Jag vet ju att ingenting "farligt" kan hända.. Men ändå.. Ja, lika bra att få det gjort så blir det bus ikvälL!!


Nu hittade visst solen fram igen! STANNA NU SOLEN!!!!!!!

Av Ida - 5 maj 2010 16:16

 Så va man ett helt år äldre, knas det där. Ena dagen är man 25 år, andra dagen 26. Det hjälper inte att jag läst så mkt matte, får inte ihop denna ekvation!! hihi. De sägs ju att man blir klokare med åldern, men ja vet inte. Känner inte att IQt har stigit allt för mkt de senaste dagarna. Men det kanske är vid en annan ålder? Ja, det gäller helt enkelt att vänta och se! hihi. Är skönt att den dagen är över, förbi och GLÖMD nu, för fy vad jag hatar födelsedagar, eller ja, främst min egen då. Ja försöker och försöker sudda bort dagen ur almernackan, men hur ja än gör finns den alltid kvar. Kanske får skriva till kungen? Eller påven? Ska fundera på saken! Nu är det ju ett helt år kvar till nästa gång, men tiden går fort!


 Och vad händer i mitt liv då? ja, det kan man banne mig fråga sig. Det kan tyckas helt innehållslöst och tomt, samtidigt som det kan ses som fartfyllt och fullt med förändringar på gång hela tiden. Antar att det beror på vems ögon man tittar med.  Rent "krasst" (kan man säga så?) så trampar jag på iaf, många dagar känns tiden mest som e seg klibbig sörja, och jag tycks inte komma någonstans. Allt står stilla och jag går bara och väntar på att få gå och sova! Men även dessa dagar är fyllda med aktiva val. Att leva är ett aktivt val, och det kanske låter helt knäpp för den som står utanför och inte ser mer än min text här. Men det är så det är, att LEVA är ett aktivt val. Precis som så mycket annat som kan tyckas helt naturligt hos andra människor. Men jag har oxå gjort ett val att tillåta det att vara så nu. Jag försöker göra val som är "bra" och jag hör hur folk påpekar och puschar på mig. Och fastän känslorna inte alltid är med mig, så har jag bestämt mig. Att förändringen MÅSTE komma nu. Jag vill LEVA och inte bara överleva.

Svammel svammel. Men ett faktum.


 Jag utmanar mig själv, varje dag, med saker som är - i mitt tycke - svåra! Försöker att lära om, men det är svårt. Vissa saker är för svåra så de försöker jag vänta lite med. Man kan inte göra alla förändringar på en gång, fast det vill jag ju givetvis inte acceptera. Jag vill ha det färdiga "paketet" HÄR och NU!

 Så enkelt är det ju dock aldrig, utam striden måste tas, och allt jag kan göra är att STÅ UT! Och jag gör det oxå. för jag vill.


 Idag känner ja mig lite FÖR personlig här, som att jag BLOTTAR för mkt av mig själv. Men kanske är det oxå ett steg, jag skriver om MIG och inte bara "Ida" eller så, jag försöker att genom att skriva, att göra det synligt för mig själv, finna ett sätt att acceptera. Likaså gör jag i vardagen, "blottar" mer av mig själv, av mina hemligheter. För jag är trött nu, trött på att leva bakom ett skal, ett psykiskt fängelse, fasader och rädslor. Allt tar tid, men jag försöker varje dag.

 Som jag skrev innan, aktiva val! Kanske väljer jag en annan tröja än den jag helst skulle tagit på mig? Kanske låter jag tårarna komma lite ist för att låsa in dem och trycka ner dem? Ja, kanske är det så, att jag varje morgon har ett inre krig som ja måste rida ut, att jag varje dag gör ett aktivt val att trots alla krafter som inte vill, så stiger jag upp, väljer bort att ligga kvar i sängen. Så enkelt -> så svårt!


 Jag kanske svamlar, men det får vara okej. Försöker tänka att det är sån jag är, människor får acceptera det eller inte. DERAS problem, INTE mitt. Vad som dessvärre är MITT problem är svårigheten att acceptera själv....


...jag ska bryta mig loss

släppa mig fri

Skapa flashcards