Ibland gör man saker som inte är så genomtänkta, viket inte alltid är så smart. Då kan man verkligen fråga sig själv, Whats your problem girl?! Ibland lägger man massa med tankeverksamhet bakom varje beslut, varje sak man åtar sig att göra. Varje liten stig man bestämmer sig för att svänga av på. Men då kan det oxå bli sådär fel, överanalyserat, disikerat in i minsta detalj. Är det därför vi svenskar har uppfunnit "lagom"? Ett lagom som jag faktiskt inte vet riktigt vad det står för. Ett lagom som jag inte vet om jag tycker om eller inte. Balans låter bättre, eller är det bara jag?

 Men jag vet inte, idag har jag inte tänkt utan mest gjort. Rusat runt i ilande fart överallt i ren förfannelse över att någon av mina så söta katter valt att kissa på mitt bolltäcke. Så när ändå det va tvunget att fixas så blev det en jäkla rensning vill ja lova, och ett och annat mindre vackert ord svävade så lätt ur min mun. Men nu är täcket rent, madrassen lika så, förhoppningsvis hann inte kattpisslukten sätta sig så att de går tillbaka dit igen, då blir ja galen. Bolltäcket är faktiskt heligt! :P

 Nu ska ja däcka framför tvn, och så va det inte mer med det.

Ett nytt litet liv är på väg, och jag håller alla tummar.

 Okej, nu skulle jag ju söka lite inspiration till min psykologifördjupning, men wouuuhps, så hamnade jag här.. Hur gick detta till? Ja, det verkar vara ett ganska vanligt fenomen hos mig, när det gäller skolan så finns det mycket annat som kommer liksom i vägen. Vilket jag bittert får äta upp sen. Men men, nu är det ändå snart läggdags så det får gå för denna gången.

 Någon som har något tips på vad man kan skriva fördjupningsarbete om? det ska redovisas muntligt (gah!), 5-10 minuter, så det får ju inte va något ämne som går att gräva ner sig i hur mkt som helst. det är ju det som är det svåra. Psykologi är ett mkt intressant ämne, och det finns ju hur mycket som helst att skriva om, MEN, nu ska det ju helst vara något som jag kan begränsa lite, åtminstone hyfsat. Får fundera vidare på det...

 På fredag ska jag göra biologilabb om enzymer för övrigt, känns hyffsat nervöst med folk jag aldrig träffat, det är det negativa med att läsa hemma. Men det ska gå det med, snor med mig Mia som moraliskt stöd :P Hon säger att biologi intresserar henne så mkt, men jag tror inte att det va just enzymerna hon syftade på då, för det är hon inte helt införstådd med va det är. Inte ja heller iofs, så det går nog jämnt ut :P

 Övrigt i veckan har jag lite möten och lite sånt, ska träffa dr, vilket kan bli ganska spännande. eller skrämmande, hur man nu väljer att se på det. Om jag väljer att inte tänka så mycket på det innan så blir det nog bäst för mig! :)

 Efter ett par riktigt höst-grå-tråk dagar, med inte allt för mkt frisk luft i strupen, tog jag mig idag i kragen och dejtade min fina Hanna. För ovanlighetens skull blev det flurry och en massa prat på mc donalds. Tänk att tiden kan gå fort ibland, 4 timmar nästan bara flöt iväg. Det va verkligen jätte mys! Hur kan man så ofta fastna i allt det negativa och det onda som finns inuti och runt omkring en, när där oxå finns så mkt fint, så mycket bra? Hur är man egentligen funtad när man inte ser det, när man knappt vågar öppna ögonen vissa dagar av rädsla för allt det svarta, allt det onda? Eller är vi mest rädda för att öppna ögonen så mkt att vi bländas av det ljusa som finns? Kanske är det en blandning? Kanske är det de jag ska skriva mitt fördjupningsarbete om? Hur som helst så har jag funnit en extremt stark och bra vän i Hanna, ord blir ibland överflödiga, räcker inte till. Så till detta vill jag bara tillägga; REGNBÅGSMAGI!

 Det är inte så att jag inte ser att det finns ljus runt omkring mig, fast jag är nog lite dålig på att fastna vid det, lägga fokus där det borde vara. Fastän jag tycker att jag försöker, och att jag verkligen gör så gott jag kan, så når ja ändå inte alltid ända fram. Och kanske är det så med oss människor, att vi måste inse att vi har begränsningar, vi kan inte nå ända fram hela tiden. Man kan inte kunna allt på en gång, man kan inte vinna och vara bäst i allt! Man kan bara göra sitt bästa, och det är vackert så. Oftast är det ingen annan än vi själva som kräver mer!

 Har ni sett Disneys underbara film "den lilla sjöjungfrun"? Åh jag bara älskar den. Så underbar, men säg en disneyfilm som inte är bra?! Har en låt på hjärnan, som beskriver en tillvaro jag känner igen mig i ganska väl. Ariel sitter på stenen, hon vill så gärna bli männisa, gifta sig med den vackre prinsen, den vackre Erik. Ja, ni vet.

"Räknar man ting, tror man nog lätt,
att det jag har måste vara komplett
Ser du en flicka i mig,
med allt hon kan önska sig?
Och hon kan få, pärlor och guld,
letar hon lite är skattgömman full
Se dig omkring en gång till,
visst, hon har allt hon vill
Jag har saker som får dig att undra,
om jag nånsin kan drömma om fler
Vill du ha en manick? Jag har hundra...
Men vadå?

 Det är ganska galet, men ändå en jämförelse av en känsla, en frustration, av att så gärna vilja nå upp, upp dit där man VILL vara. En frustration av allt man missat när man simmat där nere på djupet. Som en fågel vars vigar klibbat ihop med olja, eller som en sjöjungfru, vars ben består av fenor, eller helt enkelt som en flicka, vilsen, inlåst i sig själv.  Låten talar till mig, nej, fel, den skriker till mig. Jag gör min tolkning, så får ni göra era. Tolkningen är fri!

 Men en sak är säker,

"Jag ska bli fri

---

 en utopi, som kommer bli, Hela min värld"

Tack alla ljus

som inte låter er blåsas ut

ni som gör mig stark när jag är svag

KÄRLEK!

Det va väl länge sen nu

jag vet

borde släppa tanken

av din närhet

Det var ett spel

jag har förstått

när jag vände mig om

hade du gått

Det va inte på riktigt

det var en tvåsamhet för stunden

efter lite prat på pubben

några öl i lagerlunden

Det var tillfällen

då jag trollbands av din charm

trots regn och lite kyla

höll du mig ständigt varm

Det är minnen nu och jag minns

fast kanske mer som en fantasi

en saknad efter en situation

som aldrig kunde bli

det va Du det va Jag

det va aldrig VI

(nödrim i brist på annat)

 Tiden går fort nu, trots att dagara är så långa. Hösten är så vacker med solen och alla de vackra löven, jag bkurkar tycka om snö, men i år får den gärna vänta lite. Fortsätta vara såhär underbart väder! Men vintern kommer, likaså julen och allt va den bär med sig. Så kommer stressen över våren. Så mkt jag borde göra då. Så mycket jag inte kan göra då. Så mycket jag vill, så mycket jag inte vågar, orkar, vill. Och snart är vi där! Helt galet är vad det är.

 Katterna växer så det knakar, och far runt som illbattingar i min lilla lgh. men så är de keliga till tusen nästa sekund, har en katt precis vid tangentbordet ihoprullad till en boll, och en bolltuss i knät. De är så fina. Fast de har fått för sig att sätta sig utanför lådan och kissa ibland. Det blir ja knäpp på, tycker jag har försökt allt, men de verkar inte hjälpa. Försöker intala mig sjölv att de är ju inte mer än 10 veckor, de lär sig!

 Inväntar svar på biologiprovet, men är ganska övertygad om att ja får rikta in mig på omprov, och det kanske ja kan leva med, men denna väntan på resultatet, det är svårt att hantera, uppstressad och allmänt stissig. Men vad kan jag göra, mer än vänta?! Satt och kikade runt lite efter något som kunde intressera mig att skriva fördjupningsbetet i psykologi om, det finns ju så mkt som intresserar mig. Hur mycket som helst. Men jag vill ju hitta ngt som går att begränsa lite. Ska vara en muntlig redovisning på 5-10 min. Då kan ja inte ha ett ämne som är hur stort som helst. Det är lite knepigt, men det ska nog gå. Det värsta blir ju att göra själva redovisningen sen. HU! Kanske kan ja skicka dit någon annan o låtsas att det är jag? Såg att Marit Pålsson och jag har ungefär samma frisyr (fast hennes säkert va planerad att se ut så, och min sk frisyr mest skriker BAD HAIRDAY-EVERYDAY:P), hon kanske skulle kunna gå ist? Får ringa och fråga.

  Imån är det fotboll på tv - YEY, äntligen! det taggar vi för!!! :)

 Fasen va tiden rullar på, igår hade ja besök av fina Linda och lilla Nellie, och jisses så hon växer. På onsdag fyller hon ett år, redan??!! Helt galet! Hon är så fin det lilla barnet! Så oerhört fin. Och gissa om det gick undan när hon skulle krypa efter katterna! hehe. Hon målade sin första teckning och jag såg henne ta 4-5 steg på alldeles egen hand. Snart springer hon, då blir det svårt för föräldrarna harr hinna med:P De får anställa mig son Nanny ;) hihi

 Närmaste barn jag har kommit är som sagt mina katter, men de är tametusan som två små barn. Jag undrar hur det kan finnas så mkt ondska och smärta i världen, när det finns så underbara varelser som barn och djur. Människan än ett konstigt fenomen. Kommer vi någonsin förstå oss på oss själva? Jag försöker traggla i mig informationen som står i biologiboken. Men där finner jag inga svar på hur människan verkligen fungerar. Mycket märkligt, psykologiboken hade inga klara svar på det heller. Vart ska jag leta?

 Hur som haver har ja för mkt i skallen för att kunna formulera mig mer idag. Over and out som vi sä..

"Det är du och jag mot världen, så va det då så är det nu...."