Okej, nu skulle jag ju söka lite inspiration till min psykologifördjupning, men wouuuhps, så hamnade jag här.. Hur gick detta till? Ja, det verkar vara ett ganska vanligt fenomen hos mig, när det gäller skolan så finns det mycket annat som kommer liksom i vägen. Vilket jag bittert får äta upp sen. Men men, nu är det ändå snart läggdags så det får gå för denna gången.

 Någon som har något tips på vad man kan skriva fördjupningsarbete om? det ska redovisas muntligt (gah!), 5-10 minuter, så det får ju inte va något ämne som går att gräva ner sig i hur mkt som helst. det är ju det som är det svåra. Psykologi är ett mkt intressant ämne, och det finns ju hur mycket som helst att skriva om, MEN, nu ska det ju helst vara något som jag kan begränsa lite, åtminstone hyfsat. Får fundera vidare på det...

 På fredag ska jag göra biologilabb om enzymer för övrigt, känns hyffsat nervöst med folk jag aldrig träffat, det är det negativa med att läsa hemma. Men det ska gå det med, snor med mig Mia som moraliskt stöd :P Hon säger att biologi intresserar henne så mkt, men jag tror inte att det va just enzymerna hon syftade på då, för det är hon inte helt införstådd med va det är. Inte ja heller iofs, så det går nog jämnt ut :P

 Övrigt i veckan har jag lite möten och lite sånt, ska träffa dr, vilket kan bli ganska spännande. eller skrämmande, hur man nu väljer att se på det. Om jag väljer att inte tänka så mycket på det innan så blir det nog bäst för mig! :)

 Efter ett par riktigt höst-grå-tråk dagar, med inte allt för mkt frisk luft i strupen, tog jag mig idag i kragen och dejtade min fina Hanna. För ovanlighetens skull blev det flurry och en massa prat på mc donalds. Tänk att tiden kan gå fort ibland, 4 timmar nästan bara flöt iväg. Det va verkligen jätte mys! Hur kan man så ofta fastna i allt det negativa och det onda som finns inuti och runt omkring en, när där oxå finns så mkt fint, så mycket bra? Hur är man egentligen funtad när man inte ser det, när man knappt vågar öppna ögonen vissa dagar av rädsla för allt det svarta, allt det onda? Eller är vi mest rädda för att öppna ögonen så mkt att vi bländas av det ljusa som finns? Kanske är det en blandning? Kanske är det de jag ska skriva mitt fördjupningsarbete om? Hur som helst så har jag funnit en extremt stark och bra vän i Hanna, ord blir ibland överflödiga, räcker inte till. Så till detta vill jag bara tillägga; REGNBÅGSMAGI!

 Det är inte så att jag inte ser att det finns ljus runt omkring mig, fast jag är nog lite dålig på att fastna vid det, lägga fokus där det borde vara. Fastän jag tycker att jag försöker, och att jag verkligen gör så gott jag kan, så når ja ändå inte alltid ända fram. Och kanske är det så med oss människor, att vi måste inse att vi har begränsningar, vi kan inte nå ända fram hela tiden. Man kan inte kunna allt på en gång, man kan inte vinna och vara bäst i allt! Man kan bara göra sitt bästa, och det är vackert så. Oftast är det ingen annan än vi själva som kräver mer!

 Har ni sett Disneys underbara film "den lilla sjöjungfrun"? Åh jag bara älskar den. Så underbar, men säg en disneyfilm som inte är bra?! Har en låt på hjärnan, som beskriver en tillvaro jag känner igen mig i ganska väl. Ariel sitter på stenen, hon vill så gärna bli männisa, gifta sig med den vackre prinsen, den vackre Erik. Ja, ni vet.

"Räknar man ting, tror man nog lätt,
att det jag har måste vara komplett
Ser du en flicka i mig,
med allt hon kan önska sig?
Och hon kan få, pärlor och guld,
letar hon lite är skattgömman full
Se dig omkring en gång till,
visst, hon har allt hon vill
Jag har saker som får dig att undra,
om jag nånsin kan drömma om fler
Vill du ha en manick? Jag har hundra...
Men vadå?

 Det är ganska galet, men ändå en jämförelse av en känsla, en frustration, av att så gärna vilja nå upp, upp dit där man VILL vara. En frustration av allt man missat när man simmat där nere på djupet. Som en fågel vars vigar klibbat ihop med olja, eller som en sjöjungfru, vars ben består av fenor, eller helt enkelt som en flicka, vilsen, inlåst i sig själv.  Låten talar till mig, nej, fel, den skriker till mig. Jag gör min tolkning, så får ni göra era. Tolkningen är fri!

 Men en sak är säker,

"Jag ska bli fri

---

 en utopi, som kommer bli, Hela min värld"

Tack alla ljus

som inte låter er blåsas ut

ni som gör mig stark när jag är svag

KÄRLEK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.