Mera sol efterlyses;

Vi går helt klart mot ljusare tider! =)

 Det är inte varje dag, men nog händer det ganska ofta. Jag faller in i något tankemönster som egentligen inte är annat än okonstruktivt. och jag ifrågasätter hurvida jag faktiskt går framåt eller står och trampar på samma ställe. Men så ser jag tillbaka över de åren som gått och saker har minst sagt hänt, JAG har tagit MIG över både det ena och andra hindret. Nu har jag bara resten kvar och jag vet att jag kan! Jag måste bara tillåta mig själv att ta den tid jag behöver! Men hur lätt är det när man är otålig som ett litet barn på julafton?

 Snart ska jag ta mig en liten fika, i eftermiddag planerar jag att vara lite social, vid 17 tiden blir det tacos, det va evigheter sedan jag åt. Mycket mycket gott. Det blir nog en trevlig kväll. Och natten hade jag tänkt spendera i min alldeles egna säng, fast får ju fajtas om plats med 2 kelsjuka katter, men det gör mig ingenting!! I morgon är en ny dag, en ny vecka, planeringsmöte och kanske leder det till något nytt, en ny början av ett nytt kapitel. Ett avslut på något jag inte kunnat avsluta tidigare, en start på något som i längden bara kan bli bra!? Jag håller tummar och tår. Vet att det kommer krävas mycket av både mig och de omkring mig, men jag är beredd att satsa. Och jag vet många som är villiga att stötta. Som "T" så fint sa; "Ida du vet väl att Drakar Lyfter I Motvind". Och jag är kanske på väg att lyfta nu, som den drake jag tydligen är :P

 Och jag har en dröm...

 Kan fortfarande förundras över tankens kraft, över känslans makt. Hur man kan tillåta sig själv att styras så extremt utav någonting än den egna viljan? Det spelar ingen roll att jag lusläser psykologi och biologi böckerna, jag kan inte förstå fenomenet; Människan! Skulle bra gärna vilja veta vad vår skapare tänkte på när han skapade oss. Det är då ett mysterium, om något.

 Det har varit en ganska turbulent början på det nya året, men jag håller mig stående, balansen är svår och väldigt krävande på många sätt - ja ni vet hur det kan vara att leva ibland, men jag står ännu. Om inte med huvudet högt ännu, så med mina egna ben iaf. Allt kan inte komma på en gång, även om det är precis det man vill. Vakna upp till en dag då allting känns helt självklart. Då frågetecken går att räta ut och alla "MEN" suddas ut. Jag vill vakna till min egen och andras acceptans i morgon. Vill vakna i min egna säng med en känsla av ro och lugn, en inbyggd trygghet i varje andetag. Andas helt obehindrat. Ja, jag vill helt enkelt vakna i morgon! Vakna med Liv i hela mig. Det som för ett par år sedan kanske inte spelade någon roll, de små halmstråna i vardagen, är helt plötsligt det allra finaste. Det som läggs mest tanke och kärlek vid. Det är skönt att veta att man faktiskt utvecklas hela tiden, blir klokare och gör även de aktiva valen konstruktiva. Älst är kanske inte visast, men nog lär man sig hela tiden. Oberoende av ålder, personlighet, yrke, status. Man blir nog aldrig full-lärd.

 Mamma

 jag längtar hem

 Det nya året har börjat, om den första veckan ska sammanfattas med ett par ord blir det nog; Känslostormar, framsteg, bakslag, styrka, tvivel, hopp, ord och kärlek. Det är så mycket som händer hela tiden och jag kan inte ens försöka att återberätta det. SÅ det blir inte mer uttömmande än såhär.

 Jag har kommit igång med pluggandet lite smått igen efter att ha fått skjuta på Biologin en månad, men nu är tanken att jag ska klara av den här i Januari, samt börja läsa Naturkunskap. Behöver poängen för att kunna söka vidare senare någon gång i livet. Motivationen och fokusen är det väl lite sådär med, koncentrationen pendlar extremt, men ibland måste man bestämma sig för att verkligen ge det en chans. Annars kan man inte avfärda det som något man inte klarar av. Så mina vänner, jag är fortfarande en pluggande människa. Letar efter en träningsform som passar mig oxå, behöver komma igång med lite träning. Gymmet är inget jag tycker är så kul, egentligen. Helst hade jag velat spela fotboll, även om jag tappat mkt av det som jag en gång hade i mig, det jag kunde, så är fotbollen fortfarande det som står mig närmst om hjärtat. Men det är svårt att hitta ett lag där man kan passa in, där man kan spela för att det är kul och inte anses vara dum i huvudet för att man inte tar allt på liv och död. Jag letar vidare, kanske hittar jag något som passar mig till slut :)

 Lyssnar en del på Håkan Hellström nu för tiden, försöker lyssna in mig på hans nya skiva, fick tips om den. Speciellt låten "Du är snart där", som ska funka som en motpool till en helt annan låt som brukar kunna förklara min vardag; "Det blir alltid värre framåt natten...". Jag försöker vända på tankar och levendet, då kan småsaker som en låttext kanske göra skillnad. Ord har ju trots allt alltid fasinerat (hur fasen stavas det?) mig.

 Det har kommit upp så mycket gammalt i skallen på mig nu, mitt i allt kämpande för att leva här och nu, kunna drömma om framtiden men inte vara där ännu liksom, så kommer minnen och knackar på. Eller nej, BONKAR på! Jag vill inte släppa in dem, men de går inte att mota bort. Jag antar att det är som med livet i sig, en bergochdal-bana, så jag försöker hålla fast mig i säkerhetsbältet och bara åka med. Vad mer kan jag göra? Andas in, andas ut. Det är väl det som kallas liv!?

 Jag är trots allt lyckligt lottad, med vänner och familj som betyder hur mycket som helst för mig! Utan dem vore jag så fattig!

Varm oboy med grädde på askelyckan,

en klar favorit med det bästa sällskapet!