Direktlänk till inlägg 26 april 2011

26 April 2011 människovärde sökes!

Av Ida - 26 april 2011 15:33

 Ibland slås man av den där känslan av maktlöshet, av att liksom kasta sig ut efter någon för att grabba tag och mötas av motvilja, bli bortputtad. Undanskuffad och nonchalerad. Jag tror mig inte veta bäst, men jag tror mig vara övertygad om att det finns något annat än det jag möts av. Och jag tänker inte ge upp, en del kamper måste bara tas, för min skull men denna gången kanske främst för de jag älskar!


 Har även idag fått höra (igen) hur jäkla dåligt vården (inte alla, nej verkligen inte alla och inte överallt!) hanterar och bemöter människor med psykiska problem, och deras anhöriga som står helt handfallna för det som händer. I detta fallet va det en läkare inom den somatiska vården som anklagat en mamma för hennes dotters mående och beteende - skällt ut henne efter noter! Mamman hade kommit till akuten och fick för första gången "se" dotterns beteende, vilken smärta. Stiga in i akutens nästan obehagliga atmosfär, se sin dotter i ett ganska mörkt tillstånd. Till råga på detta bli utskälld av ansvarig läkare. Dottern va myndig, hade flyttat hemifrån och hade sedan länge kämpat hårt för att stänga världen ute, stänga mamman och familjen ute. Detta va första gången hon tillåtit sjukvården att kontakta någon anhörig och bemötandet hade tyvärr väldigt stor betydelse för framtiden, då mamman fick sår inuti som hela tiden skaver, sår av skuld och skam som hon inte va förtjänt av, och dottern vars redan fruktansvärda upplevelser från vården tappade ännu mer tillit till de människor som säger sig kunna hjälpa. Ja det är så man blir mörkrädd, varesig man jobbar inom psykiatrin, somatiken, eller ja, all form av arbete då man kommer i kontakt med människor borde man ha tillgång till åtminstonde LITE förmåga att kunna bemöta utan att kränka! Men tyvärr, överallt kan man stöta på dessa, givetvis finns det - som tur är - även de som är väldigt proffsiga och bra i hanterande och bemötande av andra människor. Men tyvärr är antalet, vars kommentarer och agerande snarare tryker ner människor, alldeles för stor. Jag undrar; tappar man sitt eget värde när man hamnar i den beroendeposition som man faktiskt är i när man söker sig till vården? Jag känner lite att det ibland handlar om att sparka på den som redan ligger ner. För kan man inte SE det som gör ont, då tar man upp tid. Kan man inte läsa i en bok precis hur man ska behandla just den här patienten, då är denne inte värd att ens lägga tid på. Så många människor som förlorat sitt hopp, sin tro på sveriges vård, så mycket en enda mening kan göra, förstöra! Vård, vad är det? Vad betyder det för oss alla, för var och en? Ibland känns det som ett maktspel, ibland som att spela roulette. Söker du vård vid en tidpunkt kan du få hur bra stöd och bemötande som helst, bara en halvtimme senare så kanske du hade fått träffa personal med en helt annan anda, en helt annan attityd. Och hur ska man veta innan? Om man bryter benet, om man får svininfluensan eller kanske själen värker. Vart kan man vända sig egentligen, när rädslan för förnedring och kränkningar hela tiden finns. Jag begär inga läkare, sköterskor, vårdare etc med svar på alla problem, men jag kräver faktiskt att varje människa ska bli behandlad med den värdighet och den respekt man faktiskt är värd!


 Jag kan bara tala för mig själv, och idag är jag kanske lite extra taggad. Men jag står för det jag skriver, jag står för det jag tycker. Jag menar inte att dra alla över en och samma kam, för nog har jag träffat människor inom vården som verkligen visat mig den respekt jag har som människa, som den jag är. De finns de oxå. Och de ska ha ros för deras arbete och deras engagemang, deras mänsklighet! Deras tillgång till bemötande. Både av patienter och anhöriga. Kanske kan människan någongång bli så pass utvecklad att man kan lära sig av varandra?!


 Idag har bitterheten kanske slagit sig fast lite inuti. Men jag vägrar att acceptera att människor blir behandlade som råttor eller som maskiner. Det finns inga instruktionsböcker för hur man behandlar, bemöter andra människor - jag skulle snarare villa kalla det sunt förnuft! Och det är det många som saknar!

 
 
Angelica

Angelica

3 juni 2011 13:37

Väldigt bra och välskrivet inlägg! Situationen du beskriver på akuten gör mig mörkrädd, särskilt med tanke på att den nog är vanligare än man tror. Du sätter fingret på något viktigt redan i rubriken - människovärde sökes. Det finns alldeles för många exempel på hur svaga och utsatta personer behandlas illa. Det är tur att det finns människor (som du) som reagerar... Ta hand om dig!

http://viktiganyheter.blogspot.com

Ida

3 juni 2011 14:11

Får tacka allra varmast för kommentaren. Och måste nog säga att ja, det är nog betydligt mycket vanligare än man tror. Det är svårt för de som inte lever i dessa miljöer att veta, att se vad som varje dag händer bakom deras ryggar. Men vi är ju inte mer än människor, så hur ska vi kunna veta? Tycker därför att det kanske är ännu viktigare att dra fram lite av det till ytan. Att även om man inte lever i det, med det, eller känner någon som gjort/gör det. Behöver man nog vara lyhörd för det som man hör. Mycket som sägs och hörs om saker och ting är givetvis svårt att fatta sig en uppfattning om, men om man lyssnar är man en bit på väg. Jag gör inga upprop, jag gör inga förändringar. Men jag försöker att - om så bara lite lite - dela med mig av mina tankar och uppfattningar. Kanske att någon läser och tänker till, kanske inte. Men man måste börja någonstans, och kanske är det skrivna ordet en början...?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ida - 15 juli 2013 10:59

Livet är Grymt sa grisen.....

Av Ida - 15 juni 2013 12:42

Av Ida - 6 juni 2013 19:29

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Ord

Av Ida - 26 maj 2013 20:49

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

Av Ida - 26 mars 2013 19:13

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.

Skapa flashcards