Vill vara kreativ ju, men vart finns fantasin?? Hmm. Får leta reda på den, och får söka efter den yttersta inspirationen oxå. Tänk att man vill så mycket ändå. Heja heja! :D Ska bara komma till skott oxå!

 Just nu håller jag på att tvätta, konstaterade att när tvättkorgen är så full att den börjar liksom spotta ut tvätten på badrumsgolvet, kanske är det så man bör inse att nu är det dags att tvätta!? Och kläderna i garderoben börjar sina, om man inte kan gå och köpa nya kläder varje dag, då är det nog på tiden att ta tag i tvättandet! :P Tråkigt, men nödvändigt. Dessutom går det ju faktiskt ganska snabbt och smidigt när man väl kommer i gång! Skulle velat ha maskin inne i lägenheten, men snacka om att elpriset skulle höjas - drastiskt! Snållänning som man är så funkar det bra med en tvättstuga att gå ut till :P

 Nu sitter jag och letar lite recept oxå, är sugen på att baka. Inte så mycket på att äta, utan mest på att kladda och garnera och göra fint. Måste bero på åldern, förrt har ja aldrig varit glad i tårtor och kakor, ja fika överhuvudtaget. Men nu tycker jag att det är himla mysigt! Gå på fik har ja ökat min status på med nästan 100% senaste året! Trevligt!! Givetvis brukar ja ha välldigt mysigt sällskap med mig så, det gör ju en hel del oxå :) Det mesta kanske till och med!!

 Borde ta tag i att rensa i min sk pysselgarderob, allt ligger huller om buller och jag hittar ingenting där, vet inte ens helt och hållet vad jag har där. Hur blev jag så slarvig? Eller kanske den lite mer korrekta frågan är; Varför blev jag aldrig mer ordentlig??? :P Måste missat den biten helt och hållet, slarvmaja!!

 Inspirations tips, fantasi, sömn och lösning på kattpiss-lukt är mkt VÄLKOMMET!!

Jag är tacksam för de jah har i mitt liv, jag är en mycket Rik människa!

 Konstigt; Här och Nu går tiden så otroligt sakta, men när man ser tillbaka - till och med bara en vecka eller så - tycks tiden ha gått i turbo-fart. Nog är det konstigt ändå? Ibland kan jag tycka att det är så svårt att få tiden att gå; vad ska jag bara göra? Men ändå hinner jag alltid med att vara stessad över allt jag INTE hinner att göra!!! Ett av universums, kanske livets?, alla underligheter som jag aldrig kommer att förstå? Well well, så kan det vara.

 Förövrigt har jag varit i skolan idag, mitt i allt kemi/fysik prat om molekyler, spänningar, fan och hans moster, fick vi ett papper med lite frågor man skulle svara på, svaren gav antingen plus eller minus ett visst antal år, och när man svarat på alla frågor skulle man då få fram ungefär hur gammal man kommer att bli. Kan glädja (eller bedröva:P) er med att jag ska bli hela 80 år gammal. Då har jag MÅNGA år kvar på mig att uppleva och förverkliga livet. Och helt plötsligt behöver ja inte känna stress över att inte hinna med, jag har ju för fasen över femtio år på mig !! Och jag tänker bli en krutkärring och Hanna och jag ska göra ett eget "pensionärsjävlar" när vi uppnått den åldern! Så nu vet ni vad ni har att vänta! Haha!!

 Har följt en tjej via hennes blogg en väldigt lång tid nu, häromdagen fick jag beskedet om att hon inte orkat mer, hon hade tagit sitt liv. Och hur mycket man än försöker att trycka det ifrån sig, så är det omöjligt att inte beröras. Det är så hemskt, så tragiskt, så fel. 19 år och ser detta som enda utvägen. Hon va lika gammal när hon valde samma väg, så på ett sätt kan jag säga att jag förstår vad alla nära och anhöriga känner. Samtidigt så är man aldrig helt förstående när man inte är med, varit där. Alla situarioner och relationer är olika, man kan inte dra alla över en kam. Utan att gå in mycket mer på detta vill jag iaf sända varma tankar till de som nu lämnats kvar i fruktansvärd sorg och smärta. Vill oxå sända en tanke till andra sidan, Ni Fattas Oss!

  Jag är oerhört tacksam över mina nära och kära. Min familj och mina vänner. De som finns där i alla väder. Och jag älskar mer än ord kan förklara! Det finns så många underbara människor i världen, och jag har haft turen att träffa de allra bästa! Som KENT sjunger "Vad vore jag, utan era andetag..?"

 Ju mer man tänker på det, desto konstigare blir det. Alla dessa formationer som finns i samhället, hur de uppstår och hur de bildas. Hur människor kan enas och andra kan hata varandra. Hur manipulativa och hur lättpåverkade vi är, i samspel, umgänge, vardagen med varandra. Tänk att vi alla, som i grunden är människor med exakt samma värde, har så olika syn och åsikter om saker. Jag menar absolut inte att det är fel med olika, egna åsikter. Åsikter bör man väl ha! Men, att det kan leda till de maktspel och fullbordade krig som det faktiskt gör lite överallt i världen. Inte bara i andra länder, även i sverige sker det brutala händelser som skakar om vår tillvaro ibland, men kanske är det först då de börjar komma nära inpå oss som vi först verkligen reflekterar över det?! Men isf undrar jag; hur nära inpå oss ska det behöva komma för att vi ska mer än notera det? En människa kan inte ändra en hel varld, men de finns så många som tar till drastiska åtgärder för att Skada. I en önskevärld skulle människor istället kanske gå ihop och försöka göra något för att rädda? Men samtidigt, hur ska en hel värld kunna hålla någorlunda sams, när inte ens familjer kan det?! Bråk, tjabb och sådant behöver nog finnas med oxå, överallt, men på en nivå som inte leder till allt det där - det vi läser om i tidningar, de bilder vi sett tusen gånger på tv, det som vi inte längre kanske riktigt mer reagerar på, utan bara noterar "Nu har det hänt igen...". Vet inte vad jag fick denna tanken ifrån nu, det bara slog mig. Och jag har ingen lösning, för det hade ju varit för enkelt. Men ibland kanske man behöver stanna upp och bara tänka?

 Fundera oxå en del över det som händer i Japan, denna totala naturkatastrof, alla de som drabbas, offer, anhöriga, vänner, djur, natur, Allt! Och man hör överallt att det är så mycket sådant nu. Nu har de kommit Nu nu NU! Men är det verkligen så, att allt kommit nu, de senaste tio åren? Eller kan det ha att göra med att medierna skriver mer om det nu? Givetvis, katastroferna har säkert ökat, min tro är att det mycket har med människans extrema förstörelse av vår natur, vår jord. Men jag tänker oxå att, tänk alla de små länder vi inte känner till (eller kanske det är bara jag som inte känner till?!), öar, avstickare från andra länder, samhällen, byar. Kanske sker det olika former av katastrofer där varje dag?! Är det så att det är likadant där, först när det börja komma nära oss, när det sker i den utsträckningen att det faktiskt på ett eller annat sätt kan eller kommer att beröra oss? Är mäniskan i sig så "egocentrisk", eller är det bara jag som är extremt inskränkt och ifrågasättande idag?!

 Helt ärligt, det spelar ingen roll om det är jag eller mänskligheten som ser på det ur det här, eller något annat perspektiv, kanske är det ändå viktigast att vi öppnar ögonen och ser? Denna världen är inte bara för oss, våra barn, barnbarn och barnbarns barn ska också kunna leva här. Jag hoppas på att världen utvecklas åt en mer hälsosam plats att leva på, både människans förhållande till djur och natur, samt människans förhållande till varandra.

Man kan ju alltid hoppas!

 Jag kanske fick fundera för mycket i skolan innan, därför jag halkade in i dessa tankebanor? Jag vet inte! hihi.

 Nytt spår iaf;

 Nu har det börjat småpratas om en tur till Ullared, OJ! Det va fasen inte i går jag va där. Ett tag va ja där hyfsat ofta, men nu tror jag inte ja varit där sen innan jag flyttade hemifrån och det är ju nästan 7 år sedan. Jag har ju bara hört om hur stort det har blivit, samt sett ett och annat klipp från tv serien om Ullared! Då skulle man ju ha lite pengar med sig, om man kanske skulle hitta något av intresse! Men jag tycker att det är svårt. Dels brukar de inte vara världens bästa kvalite, storlekar och former har - förr i tiden iaf:P - inte riktigt stämt överens med andra kläder! Sen blir det ju så lätt att när man väl går i en affär, där det finns SÅ MYCKET att titta på, då blir man lite blind. För mycket intryck! Och så kommer man hem med något man inte ens visste att man behövde! Men vi får se, OM det blir av så är det ju inte enbart för att handla, åka till Ullared är ju lite av en upplevelse i sig, ett nytt äventyr varje gång! Om det inte är en massa köer, då är det inte spännande på något sätt alls! :)

 Efter dessa mer eller mindre visa meningar, tänker jag nu sätta punkt för dagen! Ska dyka ner i NK-boken och försöka få lite pluggat innan en ev träff med mina fin fina systrar. Önskar er alla en trevlig SOLIG dag :D

 Har avklarat promenad till möte - möte - promenad hem och lunch! Nu ska ja låta maten smälta ett tag sen ska ja försöka masa mig till gymmet! Ja, verkligen MASA mig! Det är ju så, att det tar tid att komma igång! Har inte kommit i gång ännu, tränat ett fåtal ggr men från idag ska ja försöka få till det så det blir regelbundet! Måste skärpa till mig, både kropp och själ mår bra av lite träning! ett å två kämpa på!! :P

 Tänk att tiden gått så fort, det känns som alldeles nyligen som jag spelade fotboll nästan alla dagar i veckan! Trampade på min gamla k-märkta cykel (som blev snodd - LÄMNA TILLBAKA DEN bums!!! :( ) till träningarna, och jag Älskar verkligen fotboll, Älskade att träna, att spela, att höra till och bara vara! Så mycket som tillhörde fotbollen - de underbara laget vi hade, tränare, bilresor till och från matcher, mkt kacklande (kanske främst från mig? :P ) och väldigt mycket skratt! Ändå är det nästan TIO år sedan jag slutade, TIO år sedan jag va riktigt aktiv! Har försökt komma igång efter det ett par ggr, men det har inte varit detsamma. Laget är givetvis inte kvar i samma konstallation, vårat "flicklag" va betydligt mer bekvämt för mig, än va det va att gå upp i dam-truppen, spela med de som va betydligt mkt äldre, betydligt mkt bättre, framförallt betydligt mer VINNARSKALLAR än jag. Nog för att det alltid är roligare att vinna, det ska ja inte säga ngt annat än. Men främst vill jag spela för att det är Kul! Träna för att jag Älskade det! Vill inte ta det på blodigt allvar, då förlorar det lite charmen för mig. Det blev aldrig bra för mig i damlaget, jag hittade inte min roll där. Givetvis va det en massa andra faktorer som spelade in oxå, men hur som; JAG SAKNAR DET!

Fotbollen va en del av mitt liv, en del, ett minne, som ja aldrig kommer släppa.

 Fotbollen va min trygghet, en tillflyktsplats, där kunde ja vara Ida.n En del i gänget. Kanske inte så konstigt att jag saknar det så!?

 Det är mycket som snurrar i skallen på en liten förvirrad Mig nu, I maj ska jag ha läst klart NK B kursen. Vilket betyder att jag har ordnat till behörigheten att söka till universitet/högskolor och så. Vilket känns som att det va fasen på tiden, tog ju trots allt studenten för ÅTTA år sedan. Men det är ett faktum, jag har försökt tidigare, men det va inte rätt tid då. Nu va jag mogen för det, nu va det dags! Så nu (under förutsättning att jag klarar NK kursen) är frågan; vad vill jag bli när jag blir stor? Det finns ju så mycket jag vill göra! Egentligen. Men så är det ju en hel del saker som jag behöver ta hänsyn till (främst mig själv...). Och tyvärr så är mitt snitt-betyg väldigt lågt, även att jag nu förhoppningsvis ordnat min behörighet så är mina betyg inte tillräckligt höga för att ja ska komma in på så många program. Men, jag ska söka! Jag kan ju inte få mer än ett nej. Det viktiga i allt det här är ju ändå; jag är på rätt väg, åt rätt håll! Och även om det tagit och kommer att ta ännu en lång tid innan jag är helt och hållet i balans, så står ja upp, jag trampar på. Jag GÅR! And I Will Never Ever Give Up! Jag har drömmar att uppfylla! Ett liv att leva!

 Visst, ja kan ångra så mycket i mitt liv, så många val, så mycket jag gjort och inte gjort. Men det tar mig ingenstans att vara bitter över det som varit (fastän känslan givetvis dyker upp), nu är det HÄR som gäller. Jag kan inte förändra det som varit, men jag kan forma det som kommer. Framtiden är Min!

 Nu har hon gått in i vecka 25 på graviditeten, magen växer och det rör sig inuti. Hon sa att hon va mindre nu än under senaste graviditeten, Kanske blir det ingen 5 kg bäbis då ändå?! Jag önskar att jag kunde vara med mer, kunna följa mer på nära håll, finnas till hands och vara en del! Men jag gör vad jag kan! Snart ska jag träffa dem, henne, tösabiten och Magen! I sommar hoppas jag kunna tillbringa mycket tid med dem, allihopa!

En vacker dag är den min tur!

 Sol, jag har värmts av solen idag! i och för sig så attackerades vi av någon form av snöblandat regnsnöslask, men dagen började med solsken och klarblå himel iaf! Och det va helt klart vårsol, den värmde! Härligt! Stod på busshållplatsen och NJÖT! det känns som att det är väldigt länge sedan jag stått på en busshållplats utan att hålla på att förfrysa! Mer sådana dagar önskas! Nu eller med detsamma! :)

 Har varit en lång dag och jag räknar med ordentligt med återhåmtande sömn i natt! Om inte katterna tänker riva hela inredningen! De har löst mysteriet med hur man kommer upp på hyllorna på väggen - där det mesta är väldigt kross-vänligt! Sedan igår har vi haft ett par brottningsmatcher (?) och sura miner här - tamesusan så tjurig både katter och jag kan bli! Vi fräser och har oss alla tre! Men hoppas att de vill sova när jag vill sova sen, så det blir lite husefrid! :D

 Konstaterar; ABBA är ett av världshistoriens musikunder! Glodde på mamma mia i går och ikväll har de abba-tema på lets dance som jag har på någonstans i perferin! Det är sån feelgood som landar i maggropen när man lyssnar på det!

 Igår va jag på teater, syster Erika hade uppspel med skol-teatern, hon är helt otroligt duktig och jag är så gräsligt blödig så ja höll ju på att bryta ut i tårar av stolthet redan INNAN vi ens gick in i salen! Helt galet! Hon agerar verkligen proffessionellt (lite många dubbla bokstäver där va?), och, ilska är hon en jäkel på att visa. De va duktiga alla tre skådisarna och jag rycktes verkligen med! KANON!

 Jag har verkligen världens absolut bästa småsyskon! Och det känns ju helt overkligt hur stora de har blivit. DE VÄXER! BLIR ÄLDRE! BLIR VUXNA!! (fast, för mig kommer de alltid att vara barn ;) hihi) Jag är Älst, och jag är Minst! Det är många år sedan de växte förbi mig, undra vad det är för gener jag fått? Halva gener? :) Mormors gener kanske?

Jag tror på förändring

på att ett frö kan gro

 på de mest otippade ställen

jag tror på framtiden

Jag Tror På Livet!

 Dagens konstaterande; aldrig kommer man väl fram till så många slutsatser som de gånger man står och trampar på gymmet? Idag har jag kommit på hur mycket som helst, och jag kan ju ifrågasätta mig själv hur jag ens kommit in i alla dessa tanke-banor :P Kan inte ens skriva om allt, det är ju helt knas vad man kan spinna på när man väl börjar, en tanke leder till en annan och helt plötsligt har man hamnat i något helt utanför sina egna ramar liksom. hihi. Iaf, gummet ligger över Växjös äventyrsland, så när man står på crossen så ser man rakt ner över bassängen. Ganska spännande, bäst är ju de små barnen som kommer med de orange, gigantiska (till deras storlek), uppoblåsbara armpuffarna. Det lyser i ögonen på de flesta! Ganska kul att se vuxna män som stylar lite för sina barn, det slutar ju bara i katastrof. haha *skadeglädje* En annan sak jag funderade på, killar/män/gubbar som tagit på sig sina hederliga y-fronts badbyxor. Vet de om hur det ser ut? Jag kanske är aningen elak nu, men helt ärligt; INGEN jag sett passar i y-front. Kanske är det så att jag bara fått för mig det, att jag är inskränkt och helt ute och cyklar. Men inte är det väl fint? Kanske går komfort före utseende? Kanske är de jätte sköna, eller? Några utlåtanden kanske?

 När man tröttnat på y-front kan man ju roa sig med att betrakta de alltid så återkommande muskelbyggarna. De går där och bara är, tar i för kung och fosterland, gör ett mkt märkligt läte och lyfter "ohej" en gång. Sen måste de vila för att orka med samma procedur iaf en gång till!! hehe, nej då, ja drar inte alls alla över en kam! Displayen på maskinen jag stod och trampade på har tv-hightech! och de visade skidor (anja åkte ur!) och sedan mer skidor, den senare skid-grenen va backhoppning! Vem har ens kommit på den grenen? "ja vet va vi gör, vi pygger en GIGANTISK backe, så åker vi ner för den med vääääldigt hög fart och kastar oss ut för kanten, för att flyga runt hundra meter, landa UTAN att ramla och sedan få poäng på det!" Är detta inte lite väl mkt leka med döden? Har ni sett backens höjd? och avständet de flyger? Positivt är ju att det är en året runt sport, för finns de ingen snö, så kör de på gräs! Undra va de vallar med då? Mycket mycket märkligt! Tacka vet jag fotboll (för där sker ju inga skador alls! utan allt går så lugnt och försiktigt till:P). Kanske är Kramar, vanliga hederliga kramar, den säkraste sporten? Detta får vi klura på.

(nej tyvärr, jag är ledsen, jag har inte mycket vettigt att komma med!)

Dagens Tips; Activia yoghurt. Jag tycker inte om yoggi och sådant klafs i vanliga fall, men denna har jag tok fastnat för. Favoriten är HELT KLART vanilj. Den är så himelskt god, smakar som en mindre efterrrätt.. hihi. Fint ska det va!

Avslutar detta mindre intelektuella inlägg med;

mina änglar, mina sambos, mina galenpannor, mina småtjejer :)

Och en hälsing till alla er där ute (jag hade inget att göra, så jag lekte med mobilens foto-funktioner en dag. Dedikerad till regnbågstjejen!), för även om denna va tillägnad en person från början, och att tanken och Min tolkning kommer att vara den som för Mig tillhör denna bilden, så kan den oxå vara där för Dig! Den kan tolkas på flera sätt och du är helt fri att ta till dig och göra din egen tolkning, om du vill! Det finns ljus inuti och utanför, vi måste bara ge det tid. Snart vänder det!

Life can be a bitch - but so can I!

 Sitter och tittar på www.hm.se och funderar på; Vad är Ida egentligen? Hela mitt liv har jag i stort sett varit ett litet mjukis-troll, varit mycket fotboll och inte så mycket festande och Party-pingla över mig, därmed har det ju blivit ganska mycket träningskläder all over, och är fortfarande, även om jag numera faktiskt ibland klär på mig ett par jeans. Försöker hitta mig själv någonstans mitt i mellan, men gud så svårt det är. Tittar hellre på bäbis/barn kläderna, vill skämma bort Nellie och den lilla nya bäbisen när den kommer. Men det går ju inte! Önskar att jag hade egna att skämma bort, bara längtar tills min dag är kommen! Vill köpa allt jag ser, det finns så mkt som jag liksom bara vill äga!! hihi. helt galet!!

 Dessutom funderar jag mycket på vad man ska köpa i födelsedags present till folk, undrar varför man ska behöva fylla år egentligen, är det verkligen ett måste? Jag har begärt att få min födelsedag struken i snart tio år, inte för att jag inte vill bli äldre, det bryr jag min inte om (känner mig inte äldre än 3 år ibland iaf;) ), men därför att jag inte förstår uppståndelsen som ska bli vid varje födelsedag! Mycket märkligt det där.

 En annan sak som snurrar (japp, jag har ett helt virrvarr i skallen), är ju det här med Vad ska man bli när man blir stor? Borde man inte ha insett det snart? Inte konstigt att man velade innan man började gymnasiet, vad skulle man välja? Vad ville man göra? Finns ju så mkt att välja på! Och nu, så här många år efter, så vet jag fortfarande inte helt ut. Även om jag kanske är hyfsat inriktad på något område, men alla områden är ju oxå så stora, inriktningar, val, blabla. Tänk så smidigt det hade varit om man fötts med ett facit på hur man "ska" leva just sitt liv? Men å andra sidan FASEN VA TRÅKIGT!!! Nej, ja tror ja får fundera vidare, testa mig fram. Det är väl det man lär sig av antar jag!?

 Tänk, snart är det vår, sen kommer sommaren! Va härligt! Jag tycker inte om att behöva pälsa på mig tusen lager med kläder varje gång jag ska gå ut, och ÄNDÅ frysa! Nog för att jag tycker att vintern kan vara mysig, men den här sibiriska kylan vet jag inte om jag fortfarande vill stå ut med?! Det har ju varit kallt så länge nu!! *gnällspik*

 By the way; Johan Glans va underbar i onsdags, har ni möjlighet så måste ni gå och lyssna/glo på honom någon gång! 13 poäng av 10 möjliga, tack syster för att du övertalade mig, ett härligt brejk i vardagen!! LIKE!!

"I´m moving on, and nothing can stop me now"

♥ Du är saknad ♥

 Sitter här och funderar på vart våren är, inte för att det kanske är, enligt almenackan, dags för det ännu. Men helt ärligt, jag håller på att frysa ihjäl! Har inte denna vintern varit lite väl lång? Eller är det bara jag? Nu längtar jag iallafall efter sol och värme, våren! Jag vill ha knoppar som slår ut, mer ljus, mer värme! Slippa pälsa på sig som en annan eskimå varje gång man ska lämna lgh. Och visst blir det mkt mindre tvätt på sommaren? I den bemärkelsen borde det vara sommar året runt, för tvätta är då bara ett nödvändigt ont!

 Jag behöver ha vår nu, behöver lite inspiration. Vill göra om lite här hemma, ha mera "Ida-stuffs", nu känns det mest tråkigt och opersonligt här. Iofs så är det jag som har inrett, jag som själv valt. Och det är skönt när det är lite mindre prylar, mindre att städa! :P Dessutom kan man ju inte ha så mycket prydnads-gojs här, jag är själv riktigt klumpig, och det jag inte lyckas riva ner hjälper katterna mig med. Här bor en Triss i Klump! Eller något. hihi.

 Ikväll ska jag, efter övertalande från syster yster (tack!), gå och titta på Johan Glans! Det ska bli mycket trevligt! Jag bara älskar honom! Han är så kul! Jag är trött som fasen, men det är ju ingen risk att man somnar med honom i närheten! Varning för träningsvärk i käke och mage! Här ska skrattas! Ellen, we rock!! :D

 Denna veckan hade jag för övrigt planerat att komma igång med träningen, hur har det gått med det? Mja, sådär va! Men kanske kommer jag iväg till gymmet imån, kanske! Måste inskaffa mig ett par gympa skor, eller två par egentligen. Det får bli till helgen! Då ska ja gå lös på Växjös alla affärer - se upp! Kan behöva "unna mig" en massa saker efter att ha skrivit naturkunskaps-tentan på fredag! (hade väl varit bättre att unna sig när man fått veta om man klarat det? Men jag tänker ju inte riktigt som man borde alla gånger. hihi)

Jag är på gång!