Okej, nu skulle jag ju söka lite inspiration till min psykologifördjupning, men wouuuhps, så hamnade jag här.. Hur gick detta till? Ja, det verkar vara ett ganska vanligt fenomen hos mig, när det gäller skolan så finns det mycket annat som kommer liksom i vägen. Vilket jag bittert får äta upp sen. Men men, nu är det ändå snart läggdags så det får gå för denna gången.

 Någon som har något tips på vad man kan skriva fördjupningsarbete om? det ska redovisas muntligt (gah!), 5-10 minuter, så det får ju inte va något ämne som går att gräva ner sig i hur mkt som helst. det är ju det som är det svåra. Psykologi är ett mkt intressant ämne, och det finns ju hur mycket som helst att skriva om, MEN, nu ska det ju helst vara något som jag kan begränsa lite, åtminstone hyfsat. Får fundera vidare på det...

 På fredag ska jag göra biologilabb om enzymer för övrigt, känns hyffsat nervöst med folk jag aldrig träffat, det är det negativa med att läsa hemma. Men det ska gå det med, snor med mig Mia som moraliskt stöd :P Hon säger att biologi intresserar henne så mkt, men jag tror inte att det va just enzymerna hon syftade på då, för det är hon inte helt införstådd med va det är. Inte ja heller iofs, så det går nog jämnt ut :P

 Övrigt i veckan har jag lite möten och lite sånt, ska träffa dr, vilket kan bli ganska spännande. eller skrämmande, hur man nu väljer att se på det. Om jag väljer att inte tänka så mycket på det innan så blir det nog bäst för mig! :)

 Efter ett par riktigt höst-grå-tråk dagar, med inte allt för mkt frisk luft i strupen, tog jag mig idag i kragen och dejtade min fina Hanna. För ovanlighetens skull blev det flurry och en massa prat på mc donalds. Tänk att tiden kan gå fort ibland, 4 timmar nästan bara flöt iväg. Det va verkligen jätte mys! Hur kan man så ofta fastna i allt det negativa och det onda som finns inuti och runt omkring en, när där oxå finns så mkt fint, så mycket bra? Hur är man egentligen funtad när man inte ser det, när man knappt vågar öppna ögonen vissa dagar av rädsla för allt det svarta, allt det onda? Eller är vi mest rädda för att öppna ögonen så mkt att vi bländas av det ljusa som finns? Kanske är det en blandning? Kanske är det de jag ska skriva mitt fördjupningsarbete om? Hur som helst så har jag funnit en extremt stark och bra vän i Hanna, ord blir ibland överflödiga, räcker inte till. Så till detta vill jag bara tillägga; REGNBÅGSMAGI!

 Det är inte så att jag inte ser att det finns ljus runt omkring mig, fast jag är nog lite dålig på att fastna vid det, lägga fokus där det borde vara. Fastän jag tycker att jag försöker, och att jag verkligen gör så gott jag kan, så når ja ändå inte alltid ända fram. Och kanske är det så med oss människor, att vi måste inse att vi har begränsningar, vi kan inte nå ända fram hela tiden. Man kan inte kunna allt på en gång, man kan inte vinna och vara bäst i allt! Man kan bara göra sitt bästa, och det är vackert så. Oftast är det ingen annan än vi själva som kräver mer!

 Har ni sett Disneys underbara film "den lilla sjöjungfrun"? Åh jag bara älskar den. Så underbar, men säg en disneyfilm som inte är bra?! Har en låt på hjärnan, som beskriver en tillvaro jag känner igen mig i ganska väl. Ariel sitter på stenen, hon vill så gärna bli männisa, gifta sig med den vackre prinsen, den vackre Erik. Ja, ni vet.

"Räknar man ting, tror man nog lätt,
att det jag har måste vara komplett
Ser du en flicka i mig,
med allt hon kan önska sig?
Och hon kan få, pärlor och guld,
letar hon lite är skattgömman full
Se dig omkring en gång till,
visst, hon har allt hon vill
Jag har saker som får dig att undra,
om jag nånsin kan drömma om fler
Vill du ha en manick? Jag har hundra...
Men vadå?

 Det är ganska galet, men ändå en jämförelse av en känsla, en frustration, av att så gärna vilja nå upp, upp dit där man VILL vara. En frustration av allt man missat när man simmat där nere på djupet. Som en fågel vars vigar klibbat ihop med olja, eller som en sjöjungfru, vars ben består av fenor, eller helt enkelt som en flicka, vilsen, inlåst i sig själv.  Låten talar till mig, nej, fel, den skriker till mig. Jag gör min tolkning, så får ni göra era. Tolkningen är fri!

 Men en sak är säker,

"Jag ska bli fri

---

 en utopi, som kommer bli, Hela min värld"

Tack alla ljus

som inte låter er blåsas ut

ni som gör mig stark när jag är svag

KÄRLEK!

Det va väl länge sen nu

jag vet

borde släppa tanken

av din närhet

Det var ett spel

jag har förstått

när jag vände mig om

hade du gått

Det va inte på riktigt

det var en tvåsamhet för stunden

efter lite prat på pubben

några öl i lagerlunden

Det var tillfällen

då jag trollbands av din charm

trots regn och lite kyla

höll du mig ständigt varm

Det är minnen nu och jag minns

fast kanske mer som en fantasi

en saknad efter en situation

som aldrig kunde bli

det va Du det va Jag

det va aldrig VI

(nödrim i brist på annat)

 Tiden går fort nu, trots att dagara är så långa. Hösten är så vacker med solen och alla de vackra löven, jag bkurkar tycka om snö, men i år får den gärna vänta lite. Fortsätta vara såhär underbart väder! Men vintern kommer, likaså julen och allt va den bär med sig. Så kommer stressen över våren. Så mkt jag borde göra då. Så mycket jag inte kan göra då. Så mycket jag vill, så mycket jag inte vågar, orkar, vill. Och snart är vi där! Helt galet är vad det är.

 Katterna växer så det knakar, och far runt som illbattingar i min lilla lgh. men så är de keliga till tusen nästa sekund, har en katt precis vid tangentbordet ihoprullad till en boll, och en bolltuss i knät. De är så fina. Fast de har fått för sig att sätta sig utanför lådan och kissa ibland. Det blir ja knäpp på, tycker jag har försökt allt, men de verkar inte hjälpa. Försöker intala mig sjölv att de är ju inte mer än 10 veckor, de lär sig!

 Inväntar svar på biologiprovet, men är ganska övertygad om att ja får rikta in mig på omprov, och det kanske ja kan leva med, men denna väntan på resultatet, det är svårt att hantera, uppstressad och allmänt stissig. Men vad kan jag göra, mer än vänta?! Satt och kikade runt lite efter något som kunde intressera mig att skriva fördjupningsbetet i psykologi om, det finns ju så mkt som intresserar mig. Hur mycket som helst. Men jag vill ju hitta ngt som går att begränsa lite. Ska vara en muntlig redovisning på 5-10 min. Då kan ja inte ha ett ämne som är hur stort som helst. Det är lite knepigt, men det ska nog gå. Det värsta blir ju att göra själva redovisningen sen. HU! Kanske kan ja skicka dit någon annan o låtsas att det är jag? Såg att Marit Pålsson och jag har ungefär samma frisyr (fast hennes säkert va planerad att se ut så, och min sk frisyr mest skriker BAD HAIRDAY-EVERYDAY:P), hon kanske skulle kunna gå ist? Får ringa och fråga.

  Imån är det fotboll på tv - YEY, äntligen! det taggar vi för!!! :)

 Fasen va tiden rullar på, igår hade ja besök av fina Linda och lilla Nellie, och jisses så hon växer. På onsdag fyller hon ett år, redan??!! Helt galet! Hon är så fin det lilla barnet! Så oerhört fin. Och gissa om det gick undan när hon skulle krypa efter katterna! hehe. Hon målade sin första teckning och jag såg henne ta 4-5 steg på alldeles egen hand. Snart springer hon, då blir det svårt för föräldrarna harr hinna med:P De får anställa mig son Nanny ;) hihi

 Närmaste barn jag har kommit är som sagt mina katter, men de är tametusan som två små barn. Jag undrar hur det kan finnas så mkt ondska och smärta i världen, när det finns så underbara varelser som barn och djur. Människan än ett konstigt fenomen. Kommer vi någonsin förstå oss på oss själva? Jag försöker traggla i mig informationen som står i biologiboken. Men där finner jag inga svar på hur människan verkligen fungerar. Mycket märkligt, psykologiboken hade inga klara svar på det heller. Vart ska jag leta?

 Hur som haver har ja för mkt i skallen för att kunna formulera mig mer idag. Over and out som vi sä..

"Det är du och jag mot världen, så va det då så är det nu...."  

♥♥ Hela familjen kel-sjuk ♥♥  

 Nu har jag haft sådär jätte mkt annat att göra än att sitta och skriva i bloggen. Men idag ska ja skriva lite. Medan ja funderar på hur jag ska göra i em. Planen är staden, men ja vet inte, natten har gett signaler om att min kropp inte mår så bra. Ska jag bli sjuk? Jag som ALDRIG är sjuk (peppar peppar ta i trä!). Men nu har ja tagit ipren och verkar må bättre. Solen skiner ju så det skulle ju inte skada att ta sig ut, ja, ska fundera lite till. Ska inte vara i stan förän om en timme i så fall, Thinking thinking....

 Inväntar svar från skolan, jag hatar att vänta. Är så otålig. Skriver inget mer om det. mest bara JALLA JALLA! HURRY HURRY! SKYNDA PÅ!!! så, thats that.

 För kaske två veckor sedan va jag och LEKTE på Leos lekland, det va himlans kuligt. Barnen sprang och kastade sig ut i den ena rutschbanan efter den andra, ja hängde på så gott ja kunde. Hoppade studsmatta, "på egen risk" som det stod på en lapp. Barn betalar inträde, inte vuxna, för vuxna leker på egen risk. Kände mig inte speciellt vuxen alls, och på egen risk? Äsch, ja klarade mig genom timmarna med endast ett litet litet brännmärke på armbågen efter en färd i en rutchkana! 2 dagar senare fick ja dock beviset på hur otränad man är, men träningsvärk är gytt! SÅ det gör mig ingenting!

   Ja skulle kunna springa runt med barnen på LEOS varje dag, barn är underbara - dessa barnen käner ja dessutom och de är så fina så fina! Kanske är det min lott i livet ändå, att jobba med barn? Kanske va ja inte helt fel ute när jag redan som väldigt lite tjatade om att jag skulle bli barnmoska och vara med vid förlossningar och så - fast kravet va ju att alla förlossningar skulle gå bra! Det är det nog fortfarande, så förlossning kanske inte är min grej, men barn! Tänk att det ska vara så svårt att bygga upp sig själv tillräckligt, kravla upp och stå raklång och acceptera, träffa människor och skaffa förutsättningarna för att kanske hitta någon, han med stort H, att älska, älskas av. Familj och skaffa egna barn. Tänk att det ska vara så svårt. Men det finns fortfarande tid, och jag kan inte annat än att kämpa på.

Ärlighet
Livslust
Samspel
Kärlek
Allvar

 Idag skiner solen mellan störtskurarna. Sicket väder vi har!! :P

 Jag har planer må ni tro, som alltid, visioner som aldrig blir mer än just visioner. Mja, ja ska klura vidare på det och se om jag kan sätta någon av dem till verket! Annars rullar dagarna på, mkt plugg, mkt pärlande, och så lite lekande med den nya datan då. Den är så söt så söt, fortfarande inget namn på den, men jag har inte "känt in" den riktigt ännu heller, men det kommer :)

 Syster Yster har inflyttningsfest till helgen, vet ej hur ja ska göra, vill gå men finns ju som alltid hinder. Lite kul är att hon kommit på ett tema, det är tema FÄRG som gäller, vad det nu innebär. Har som plan att ta mig dit en liten stund iaf, sen får vi se hur länge det blir. Om inte annat vore de himla kul att se vad ellen och alla hennes vänner tänker när de tänker FÄRG! hihi. Ja, vi får se. :)

 Pluggandet går... framåt. alltid ngt. Stressande som satan är det, vilket egentligen är riktigt dumt, för jag behöver inte vara jätte stressad över det. Eller jo, lite, lite över biologin och fördjupningsarbetet i psykologin - vad skriver man om i psykologin som man kan begränsa? Ja vet ju hur många saker som helst att skriva om, men det tar ju aldrig slut. Måste va ngt som går att begränsa lite, annars blir de ju helt gaaaaalet! well well, täönker lite till!!

Undra när snön kommer?? :P

det va en gång.....

Ja, så va det. Och så skaffade ja mig en liten söt dator, en mini dessutom. Söt är den allt :) Och hittills har den använts till att skriva lab-rapport i biologi på och beställt massa dyra saker .. huuuu.. Men den bråkar inte med mig som den andra, än:P

Har höst mysat till det lite i min lgh idag, och på balkongen. Köpte pumpor igår och har planterat om växter idag. Här brinner ljus med doft av bananblad och ja, lite mysfaktor är det allt . Bara Någon som saknas....

Dagens fundering; vart får man tag i en "nyckel" som gör att man kan använda word mer än 25 ggr eller va det va? Det är ju en hel konstig regel.... vem kom på den?

Näe, nu ska ja öppna psykologiboken innan ja snosar gott i kudden.