Dagens I-lands problem; kommer inte på någon musik att lyssna på som passar humöret medan ja ska skriva i bloggen.

 Onsdagar är onsdagar, som alltid. Och jag har haft en hyfsat bra dag måste jag säga. Det är så svårt att avgöra vad som är "bra" och vad som är "dåligt" ibland, när känsla och förnuft inte riktigt sammarbetar. Men jag har idag;

1. nått ett mål som "vi" satt upp - blandade känslor, men hoppas på att det med tiden ska bli något positivt.

2. snott en blomma i rabatten utanför psyk - tycker tametusan att jag hade rätt att sno den.

3. lagt flera timmar på att plugga plugga plugga! Psykologin vilar ett par dagar och nu är det biologiboken som lusläses! Har gjort hemlaboration med potatis oxå. Nu ska jag "bara" skriva ihop en lab-rapport. Fick order om att den ska skrivas kortfattat, sen när har jag någonsin kunnat skriva/säga/göra ngt kortfattat? Hela jag är ju så omständig :P

4. Ätit mat och rapat rödlök (ja, mycket viktig information!)

5. Gjort pärlsarmband

6. Haft någon i min lgh (ja, jag erkänner. Jag hatar att ha folk i min lgh!)

7. Skrattat (om vi går efter uttrycket att "ett skratt förlänger livet" och bara går efter idag så är jag nog tametusan odödlig:P)

Nu kommer jag inte på mer, men va konkret allt blir när man ska skriva ner det. Det är ju så, man tänker att man inte gör någonting, men ändå gör man faktiskt saker hela tiden! Och just nu tror jag att det jag gör mest är plugga, pärla och äta. Finns inte tid för så mycket annat! eller ork. Men jag va faktiskt i gymmet igår, första gången på flera månader. Jag som va så duktig ett tag. vad hände? Fast jag står fast vid min åsikt om att gym är inte en rolig träningsform, Men, kanske ska jag försöka ta upp det ordentligt igen. man, JAG, behöver motion. Och tills vidare så kanske gymmet får stå för den motionen jag behöver? Vi får väl se!

 Tankar på att ändra om lite i min lilla lgh, för jäkligt att inte ha råd. Ja vill göra allt nu nu NU!! Otålig som vanligt, Otålig är nog mitt andra namn! :P

 Ska inte trötta ut er med mina röriga tankar ikväll. Kan inte sätta ord på det heller, så kanske är det främsta anledningen till att jag inte delar med mig av det? Vem vet?! Avslutar med lite bilder ist. Alltid ngt. hihi

Snodda blommor lever länge va? Tänk att en blomma kan kännas så magisk.

....tears in heaven....

Har inte mkt att säga, MÅSTE in och glo på fotbollen, ska bara läska er alla med bild på bakelsen jag åt till lunch idag (bra matvanor?). Mia bjöd och mysigt va det, för att inte tala om gott. Mia betyder väldigt mycket!  (och det är inte bara för att hon bjöd på bakelse :P )

Sådär ja, nu känner jag mig nöjd. Vad känner ni? Lite sugna blir ni allt va?? :P

Nu; Fotboll!

HEJA SVERIGE!!

Eftersom att min kropp envisas med att inte sova, så blev den sovmorgen jag önskat mig ganska mycket inte av. Halv sex ungefär vaknade ja efter att ha slumrat om ett par ggr, denna gången va ja helt klarvaken. Tjurig gick jag upp och satte på tvn, tänkte att det kanske va något att glo på, och upptäckte till min glädje; BARNPROGRAM! Men va?? Sappade mellan kanalerna, och de som visade barnprogram visade i stort sett likadana. Jag blir helt chockad! Va hände med alla de bra programmen som gick när vi (jag?) va liten? Vad jag såg nu va en blandning av pokemon, alien, hårda typ robbort liknande figurer ( ja, viss överdrift, men ja skyller på all förfärelse!!), som ena stunden skulle utplåna varandra och andra stunden utbrister saker som "nej jag bröt en nagel", "men åh, min frisyr"! Vad är detta för bild som barnen får? Jag är helt chockad!! Kan det verkligen vara sant? Inte undra på att barn mår dåligt, i allt ynge åldrar oroar sig för utseende och YTA! Makt! Jag är helt.. ja jag vet inte vad jag ska kalla det ens. Vad hände med Disney? Visst va det en del otäckheter i de oxå, men ALLTID ett budskap! Och alla filmerna ja har sett är underbara! Och musiken, musik är bra! Byt ut skriken om utplåning och "superkrafter" blaha blaha, mot musik! I vilket av de Nya barnprogrammen finner du fraser som

"alla har en plats, allting har en mening

det är vår värld, en värld full av liv"?

Det ska va Disney till det, denna raden är tagen ur lejonkungen! Känner mig seriöst upprörd. Innan jag får några barn (*drömmer*) ska jag inskaffa Fler disney filmer, och sådant som inte är fixerat vid sådant som dagens barnprogram är, helt ärligt - i mina ögon är det skandal!! Mera sånthär åt barnen;

Ps: Astrid Lindgrens alla underbara filmer

är oxå något jag vill visa mina barn....

 Sådär ja, då har ja fått ur mig lite av morgonens förtvivlan. Så kan vi övergå till nästa, SKOLAN! Hur ska detta bara gå? Jag har en hel termin på mig och om jag bara sätter mig ner och ger det tid så är det inte omöjligt! Men Biologin är super svår, det är så många ord och "föreningar" som man ska kunna. Det bara snurrar runt i huvudet på mig. Men jag har gett mig fasen på att klara det. Vissteredan innan att jag skulle få lägga mycket biologin, men nu är jag rädd att psykologin kommer i skym undan. Och det är ju trots allt psykologin som intresserar mig mest. Fast kanske är det så att jag inte behöver så mycket tid för psykologin då jag läst denna kursen TVÅ gånger men pga massa omständigheter inte kunnat få ett betyg. Så kanske är det okej att jag lägger så mycket tid på biologin? Åtminstone att börja med? Sen kanske det går lättare när jag väl kommer igång? Hmm, eller kanske inte. Sen kommer kapitlena om människor kroppen, skelett, muskler osv. Jag har ju trots allt faktiskt "läst" biologin innan oxå, utan att klara den. *pust* Men det finns så många som är så snälla, som vill hjälpa! Många som erbjuder mig plugg hjälp! Men jag vet inte hur?! Ja, jag får helt enkelt kämpa på. Det här ska gå. Ett och två..

    På armbandsfronten knyts det vidare, lite olika varianter. Men i stort sett samma ändå, samma "grund" eller vad man ska säga.. Eller ja. Äsch, tidsfördriv är det bra som iaf. Lägger upp bild på lite nya varianter. Variation förnyar :P Desvärre är det en "jätte viktig sak ja bara måste göra", så ja hinner tyvärr inte plugga.. Så kan de gå ibland, kanske ska prioriera plugg o mindre knutar i fortsättningen? :P

Dags för dusch och en ny dag

solen tittar fram mellan molnen

låt detta bli en bra dag!!

 Idag har Biologi B boken kommit. Så nu kan ja sätta igång med studierna på allvar. Visst, psykologiboken har jag haft i några veckor nu, kunde ha börja pkugga med det tidigare. Men jag har alltid massa undanflykter. Nu får jag skärpa mig, i morgon förmiddag ska jag tvätta, jag ska fasen sätta mig ner med böckerna mellan maskinerna. Kanske är lagom att hålla på i tre kvart, ta en paus o fixa med tvätten, sen plugga igen tills tvätten torkat. Kanske. Vi får se. ja måste hitta en fungerande strategi. Visst borde ja tänkt på det tidigare? men men, sån är jag, så är det och så blir det. Ordning på torpet med början kl 10.00 imån!

 Jag har inte mycket annat att berätta eller ens filosofera om idag, ja är trött. dessutom vill ja tillvaka till soffan, knyta armband har blivit som en drog, får nästan abstinens när ja inte gör det :P Knas eftersom att ja nte ens använder armband, kanske får ja börja? Min lilla hög växer iaf, jag får tiden att gå och jag har knutit så mkt så fingertopparna, eller ja, större delen av händerna, liksom domnar bort. TYPISKT! :P But it cant stop me :) önskar en fin dag till alla och går och knyter vidare......

 Ibland glömmer jag att andas lite grann, men hur ska man komma ihåg alla saker man ska göra, hela tiden, varje dag? Till och med sådana saker som man tänker bör gå helt på rutin - som att andas - är faktiskt helt möjligt att liksom glömma bort. Men Hey, ja kommer ju på det ganska snabbt igen - no worries.

 Helt oplanerat va ja IMPULSIV som fasen och följde med söstra min o hennes vänner ut i fredags. Det va okej, men ja va ganska trött när jag lullade hem i ösregn vid 04.00 tiden. Men ja va uppe efter tre timmars halvsovande igår. Och jag är överlycklig att jag aldrig kännt av den där berömda baksmällan. TACK!

 Helgen har varit okej, ganska seg, och jag är väldigt trött. Imån är det nya tag igen, ny vecka med människor som är tillbaka från sina semestrar och jag som förhoppningsvis får biologiboken på posten. Jag fattar inte ännu, jag ska plugga. OCH, jag ska klara det! thats it.

 Någon köpte ett armband av mig. Känns galet, ta betalt för något jag gjort? hu!

 Nu har jag tänkt (notera att jag skryter!), som vanligt har det inte lett till något speciellt konstruktivt, det snurrar mest runt. MEN jag har helt plötsligt upptäckt hur verkligt det börjar bli nu, i FEM år har jag varit i startgroparna att börja komvux, tre gånger har jag sökt, tre gånger har jag blivit antagen, två gånger har jag ballat ur. Är det som de säger - tredje gången gillt? Denna gången har jag inte ballat ur utan verkligen gått in för att ge det en chans. Jag har haft möte med först psykologi läraren och sen biologi läraren och fått möjligheten till en helt individuell studieplan. Under hösten ska jag alltså läsa två 50 poängs kurser (gymnasiepoäng), det blir 4 prov, en laboration och ett fördjupningsarbete inom psykologin (tips på ämne?) som ska redovisas muntligt enbart för läraren. Resten ska jag göra hemifrån, och GOSH vad jag oroar mig för att inte disiplinen och koncentrationen för det ska hålla! Men, jag tror ändå att jag har bättre förutsättninar att klara det hemifrån, än i ett klassrum. Jag har skaffat kursliteraturen (biologibok på väg) och fått instuderingsuppgifter samt betygskriterier och dylikt. Nu ligger allt på Mig och Mitt presterande (hur fasen stavas det? Kanske borde ja läsa ordkunskap ist?). Verkligheten slår mig hårt i magen och jag tvivlar så på mig själv och min ork. MEN jag har gett mig in i detta för att fullfölja det, jag har inget att förlora på att försöka!

 Skriver med syster och hennes kompis på facebook, de är på väg mot en trevlig utekväll. Någon nära mig funderar på att köpa hus. Människor skaffa familj, bygger upp "nya" liv - tillsammans. Känner mig så tråkig, och aningens bitter.

 Jag sitter ihopkrypen på trästolen framför datan, mina närmaste planer är soffan och något-skit-som-jag-inte-vet-vad-ännu på tvn, samt pärlor (som ja för övrigt råkade riva ut över HELA golvet innan :S ) och trådar somm sällskap. I telefonen har jag nummer till ett fåtal, men väldigt kära människor. I kylskåpet har jag lite dricka som mor min köpte till mig i tyskland (som egentligen skulle använts på Karl-Oskar....). Vädret är alldeles lagom för en promenad. Jag HAR möjligheter till något annat, men orken tryter. Jag ser på mig själv och tycker; detta är tragiskt! Men, jag gör inget åt det. Varför gör jag inget åt det? jag blir så FRUSTRERAD på mig själv, för allt tar sån tid. Jag VET att jag sakta håller på att kämpa mig igenom en förändring, en ganska drastisk förändring som egentligen handlar om hela min tillvaro - hela mitt liv. Jag VET att det jag gör är ett jobb som kommer synas, märkas, kännas lite mer på sikt - det ska vara Långvarigt. Det ska vara för evigt. Jag VET att det finns ett flertal anledningar till varför jag inte gör något åt "det" ikväll, varför jag kommer spendera kvällen i soffan och förhoppningsvis somna tidigt. Men som jag nämnt ett flertal gånger i tidigare inlägg - det handlar om acceptans. Acceptera att allt tar tid, tar kraft, tar emot! Rom byggdes inte på en dag (som de säger) och fastän mitt jäkla kämpande tycks hållt på för evigt och inte känns framgångsrikt alls, så måste jag acceptera att DET tar tid, jag MÅSTE ge mig själv den tiden, ge mig själv chansen att bygga upp "det där" som jag någonstans alltid saknat, alltid velat ha. Och stegvis ta små steg, små mål, för att kunna komma någonstans. Det handlar om acceptans, det handlar om att bli stark genom att våga vara "svag".

 Och kanske jag bara gnäller för att ha något att skriva om, kanske jag är en martyr som söker efter bekräftelse och "tyck synd om mig". Kanske är allt bara en mardröm och jag ska snart till att vakna, eller kanske är det just såhär det är? Alla människor har olika "hinder" i livet som de måste ta sig igenom, förbi eller lära sig leva med. Och det finns säkert lika många sätt det yttrar sig på som det finns människor. Och jag är INTE mer utsatt än någon annan. Det här har bara blivit min vardag, min verklighet, mitt liv. Av val, vägar, känslor och handlingar som jag själv gjort, sådant som format mig till den jag är. Jag styrde tidigt in på ett spår som inte alls va "bra", som inneburit väldigt mycket smärta för mig och för de som stått mig nära - de som jag alltid älskat så innerligt! De som Alltid hållt mig vid liv, mot mina odds (om man nu kan kalla det så? Men nu är det jag som tänker och då tänker jag så, så då får det gå att kalla det så).

Min familj är min livlina, det vackraste i världen - jag älskar er så!

 De säger att det som inte dödar det härdar, och som jag har härdats(?). (och som De har, mot sin vilja - för mina eveinnerligt idiotiska val - fått härdas!)

 Kanske är det så att man förändras med tiden, det som är idag behöver inte vara imån, eller igår, eller nästa vecka. Utan det som är idag, är det som är just nu, just här och just nu! Det handlar inte om att "klara av" att leva ett helt liv på ett speciellt sätt, utan det kanske faktiskt handlar om att ta en liten stund i taget, kanske bara en timme, minut, sekund om så krävs. Varför? Jo, för att bara vara. För att ge sig själv en möjlighet att leva. Att inte glömma bort att andas, att vara tillfreds med sig själv. Att SE varje liten detalj av livet och kunna njuta av just det där, det lilla, de små guldkornen i vardagen.

 Nej, helt ärligt - Jag Vet Inte! Jag har ingen som helst aning om vad det handlar om. Varför saker är som det är, varför en del saker är si och andra så. Jag Vet Inte helt enkelt. Vet någon? Behöver man veta? (kan jag bli mer förvirrad och invecklad?)

 Vad jag vet är att vissa dagar, timmar, minuter är tuffare än andra. Jag vet att alla människor har berg att bestiga, och att jag är på väg UPP! Jag vet att hur gärna man än bara vill lägga sig ner och skita i allt, så är det inget alternativ. Nog för att alla behöver stanna upp, vila, och kanske ta något steg tillbaka för att få perspektiv och bättre överblick över det man har framför sig, men att ge upp - nej, det kan aldrig få vara ett alternativ. För så vitt jag vet så finns det inga berg utan slut, Alla berg har en topp, ett mål. Och det må vara långt, och svårt att se för moln, dimma, regn och snö. Men det finns en "höjdpunkt" på varje berg, även på mount everest! Jag VET att jag har livlinor att greppa fast i när jag känner mig ostabil, när jag behöver hållas still och VILA. Och jag VET att det är ett kanske livslångt inlärningsarbete, men jag försöker och jag lär mig hela tiden, att våga sträcka ut handen och lita på att livlinorna håller. Framförallt, att våga lita på sin (MIN) egen kapacitet!

 Återigen, för Min del handlar det nog Väldigt mycket om att just acceptera och tro på mig själv. Och det är inte annat än att jag ler när det slår mig vad det är jag sitter och skriver. Som ett utdrag ut min hjärna, ett brev till mig själv, ord som kanske inte borde skrivas utan bara finnas inuti - ett inlägg som blottar och gör mig sårbar. Faktumet att vem som helst (med en liten trygghet i att det är så få som faktiskt läser min blogg) kan läsa minavimsiga och förvirrade tankar känns väldigt osäkert, farligt liksom *paranoid*.

 Men jag skriver för min egen skull, och ingen annan behöver eller kommer tvingas att läsa. Och jag kan egentligen bara konstatera, att hur sårbar och oskyddad jag än känner mig just nu, i denna stund då jag publicerar detta. Så finns det nog faktiskt ingen som kan skada mig mer än jag själv alltid gjort.

 Jag har tagit många steg på den långa vägen, har valt bort, valt om och är nu på väg mot något nytt, en framtid som faktiskt handlar om att leva, där inte varje dag bara är en kamp för att överleva. Så känslan av tvivlel, rädsla och tragik över min vardag just nu kanske är ännu ett steg framåt. För endast när jag tillåter mig att känna, tillåter mig att se och acceptera (ja, jag håller med - de va ett jävla tjat!) som jag kan göra en förändring. Och förändringen är på väg gott folk, den är drastisk och total. Det tar tid och är frustrerande - MEN, nu är jag tametusan på väg!

Utan tårar

skulle inte regnbågen finnas

- lite tidsfördriv -

 I morgon har jag möte med biologiläraren på komvux för att lägga upp individuell studieplan, börjar må illa av nervositet, men det kan ju bara gå bra! Så är det!

 Tidig säng ikväll, varit en lång dag...

 Jag har helt fastnat i pärlor, band, knutarnas, Armbandens värld! Jag knyter armband på löpande band. Men jag börjar tröttna på att knyta i stort sett samma knutar, måste lära mig något nytt. Vart kan man lära sig nya knutar? Har letat och letat på nätet, men ja är väl inte tillräckligt bra på det där, hittat lite men inget som jag direkt fallit för - tips mottages gärna!! :D Roliga är att jag använder aldrig armband själv, jag har aldrig använt smycken alls i någon större utsräckning! Men Att göra är lite kul. Ett tidsfördriv så väl som något annat! :) Kanske blir det årets julklapp? Vem vet? :P

 Sitter och halvglor på hm´s hemsida, hittar fina klänningar som jag VILL VILL VILL köpa. Men, fina kläningar är inte min grej, för tillfället vet ja inte riktigt vad som är min grej, försöker prova mig fram, men mjukiskläderna står fortfarande ganska högt i kurs :P Men ändå drars blickarna till de där fina klänningarna! Det är väl det enda jag ångrar med att jag inte gick på studentbalen - det kanske va min enda chans att någonsin få klä mig så fint. och med fin frisyr, kanske smink, kanske till o med ett par skor som inte är foppatofflor?? :P Nu har ja ju klippt av mig håret, har ingen anledning alls att köpa en fin klänning och går ju väldigt gärna i mina foppatofflor. Men tänk om.. Någon gång i livet kanske? Men sen å andra sidan, hur skulle det se ut? Dessutom, baler och liknande tillställningar brukar betydahögklackade skor. Det skulle inte finnas ett enda helt ben i min kropp, och inte ett enda oskadat ledband. Jag har aldrig gått i höga skor, är faktiskt inte ens säker på att ja skulle dels få dem på fötterna, o om ja väl får på dem, skulle ja ens kunna stå? Ser på syster yster som utan jätte stora (om än lite vingligt faktiskt :P) problem trampar runt på sina höga skor ( styltor?). Jag förstår inte hur det går till. hehe, men jag antar att min kropp är mer gjord för typ fotbollskor och lera, än höga skor och vackra klänningar... men jag kan inte låta bli ändå. Som Askungen sa; Vad är en bal på slottet......?

 Undrar om de blåser upp till regn, och åska? Har legat vaken halva natten och lyssnat på regnet som slagit (!!!) mot fönsterbläcket. Positiva med regn är ju att det oftast tar bort lite av den äckligt kvava luften. Men jag vet inte, det blåser lite friskare idag (har dock inte varit ute så vet inte Hur friskt?), men jag har haft konstant huvudvärk i tre dagar nu, och jag skyller nog faktiskt det mesta på åskvärmen. Jag hade ju önskat mig lite sommar till, några mer bikinidagar bakom huset och lite mer chanser att få lite färg på den blekfeta kroppen. Jag VAR riktigt jäkla solbränd i början av sommaren, men hux flux så är ja blek igen, det är endast i duschen som kontrasterna syns efter vart bikinin suttit. Så mycket för allt det pressandet!

 FILMTIPS; I am Sam! Jag har sett den ett flertal gånger men kan ändå inte låta bli att beröras, såg den med Nicke på Sandviks i går och jag lipade som en liten barnunge, men jag va inte den enda som va berörd. Nicke hade allt lite svårt att kontrollera rösten efter filmen. Det är skönt att Nicke är så naturlig. Han är den han är och vågar visa det, med känslor och ord. Han är bra!

 En annan bra film som borde ses är; Allt för min syster! Jag läste boken först och när jag såg att den kommit ut på film så va ja ju bara tvungen att se den. Oxå en sån där tårdrypande film som bara sliter tag i hjärtat på en, det känns helt omöjligt att man inte skulle bli berörd. Jag älskar sådana filmer, de som berör, de som har ett budskap, de som bygger på verkligheten. Och ibland kan det vara skönt att se en sådan film och riktigt få gråta av sig, man måste - om inte annat - rensa tårkanalerna ibland har jag hört :P

 Snart blir det tur till Mc Donalds med Mia, ja ska ha en Banan MilkShake! I LIKE! Sen ska ja försöka lägga upp lite planering för hösten. Eller ja, försöka fundera ut lite stratergier för hur jag ska kunna samla ihop koncentration nog att sätta mig och plugga. Psykologi kursen har ja allt material och datum för tentor och så vidare, så det är bara till att sätta igång. Biologi kursen ska jag planera upp med läraren på torsdag. Fy fan va nervös jag är. Tycker inte om möten, tycker inte om möten när jag är i centrum. Och detta mötet är ju HELT o HÅLLET för min skull, för att lägga upp en individuell studieplan för mig. GAH! Men, hur nervös och orolig jag är, så är det ju ett faktum att det är för att det ska l så bra som möjligt för mig, för att jag faktiskt ska känna att jag klarar av det.

 Så här många år senare (för mig känns det som evigheter!) ska jag slå upp läroböcker igen, plugga, anteckna, notera, fundera, skriva, tenta, LÄRA igen. Som jag sagt flera gånger tidigare, det är verkligen en blandad känsla av spänning och oro. Men jag är så bestämd, Nu är det dags!

vill du lämna en kommentar

är det helt okej

är så nyfiken

på vilka som läser om mig